– Alla känner mig som "Alex", till och med min fru, säger Ilyas Bol när vi ses på kontoret innanför allting i skomakeriet som är så mycket mer än så.
Ilyas och hans fru Zeina köpte Alex skomakeri i början av 1990-talet. Då blev det också ett naturligt "namnbyte" för Ilyas.
– Ja, alla trodde och tror att jag heter "Alex" och det är okej för mig. Mannen vi köpte rörelsen av hette Alex och var från Grekland. Jag har kanske också ett grekiskt utseende, även om jag är från Turkiet, berättar han med ett skratt.
För att göra det hela än mer internationellt, så är Zeina ursprungligen från Libanon och den nya ägaren från Syrien.
Efter 30 år som skomakare är nu företaget sålt till Elias Orfahli, som kom till Sverige från Syrien 2013.
– Det känns jättebra och tryggt att Elias tar över verksamheten. Han har arbetat här i fem år och lärt sig yrket från grunden, på samma sätt som jag gjorde när jag började, säger "Alex".
Varför satsade du på skomakeri från början?
– Jag tröttnade på arbetet på fabriken i Norrköping. Samtidigt som jag drabbades av reumatism och blev sjukskriven. Min fru hjälpte mig att hitta ett arbete som jag kunde klara av och vi startade eget, berättar "Alex".
– Det kändes inte rätt att han inte skulle kunna arbeta mer i sitt liv. Han var bara 25 år då, fyller Zeina i.
Har arbetet förändrats under årens lopp?
– Ja, i början hade vi bara skomakeri. Det var många lagningar av "pumps" de första åren när klackarna gick av för kvinnorna. Numera är det inte mycket lagningar av skor. Vi utökade med skrädderi, nyckeltillverkning, kemtvätt och slipning av skridskor. Att vi syr båtkapell är det nog inte många som vet. Skrädderiet utgör ungefär 70 procent av det vi gör och det övriga 30 procent, säger "Alex".
Vad har varit det bästa med ditt jobb?
– Att kunna göra kunderna nöjda och det sociala att prata med folk. Sedan har det varit många tuffa år, där både min fru och jag tvingades ha extraarbete vid sidan om för att få ekonomin att gå ihop.
1996 gick flyttlasset från Norrköping till Finspång för familjen Bol, som också innehåller fyra barn.
– Det blev för jobbigt att åka till Norrköping när barnen blev sjuka på dagis eller i skolan. Vi trivs jättebra i Finspång, konstaterar Zeina.
Precis som "Alex" lärde sig det svenska språket och hantverket när han och Zeina tog över skomakeriet har Elias lärt sig hantverket och språket på samma sätt.
– Vi har stöttat honom sedan han började arbeta här 2015. I början ville han inte prata med kunderna, men det har blivit mycket bättre nu och vi finns här bredvid om han behöver hjälp med något, berättar Zeina som driver Alex städservice med kontor i direkt närhet av skomakeriet på Viberga.
Varför väljer ni att släppa skomakeriet just nu?
– Vårt andra företag kräver mer tid och vi behöver fokusera på städbolaget. Jag kommer ansvara för flyttdelen som växer. Det är ett stort steg för oss att släppa skomakeriet och det har varit mycket funderande. Men det blir för mycket jobb för oss att ha skomakeriet kvar, säger "Alex".
För Elias Orfahli är det också ett stort steg att gå från anställd till egen företagare.
– Det är en dröm jag haft och det känns fint att ta det här steget. Jag arbetade i ett skrädderi i mitt hemland och kan den biten. Språket fungerar också bättre och bättre, säger han.
Frågan är nu förstås om Elias med tiden också kommer att byta namn till "Alex".