Vad handlar det om för resa?
– Vi ska åka ett gäng arbetskompisar till det årliga veteranbrandbilsrallyt, som det här året arrangeras på Åland, berättar Pether Davidson. Det blir en perfekt avslutningsresa för min del, eftersom vi åker till Åland den 27 augusti och sedan går jag i pension några dagar senare.
Vilken veteranbil tar ni med er?
– Givetvis vår egen veteranbil, en Willy från 1927, som tjänstgjorde i centrala Finspång mellan 1927 och 1949 och därefter i Lotorp, fram till 1960, då bilen gick i pension. För mig, säger Pether Davidson, betyder den här bilen lite extra mycket, med tanke på att min pappa var brandman i Lotorp och också kört den här bilen en gång i tiden.
Är det första gången den är med på ett sånt här veteranbilsrally?
– Nej, den har varit med många gånger och jag också. Bästa minnet är från rallyt i Norrköping, där våran bil fick priset som bästa ekipage, bland alla 30-40 närvarande veteranbrandbilar. Det var en höjdpunkt för vår del, för den här bilen som vi hittade inställd i Vibergaladan och i dåligt skick, men som vi sedan renoverade till bruksskick igen. Så nu har vi den i vårt minimuseum, tillsammans med en motorspruta från Stal och en ångbrandspruta, allt i toppskick och fortfarande fullt fungerande.
Kommer ni att köra bilen hela vägen till Åland?
– Nej, det är för långt. Vi ställer upp den på ett bilflak och fraktar den till Åland, där den sedan får vara med i kortegen, som ska gå runt hela Åland, har jag hört. Det ser vi verkligen fram emot.
– Och får jag möjligheten att följa med på något mer sånt här veteranrally i framtiden, som pensionär, så kommer jag säkerligen att ta den chansen!
Har du jobbat hos Räddningstjänsten länge?
– Jag anställdes på ett vikariat 1980 och blev fast anställd 1982 och sedan dess har jag blivit kvar här.
Vad är viktigaste orsaken till att du stannat så länge?
– Det är framförallt det goda kamratskapet och arbetsglädjen att kunna hjälpa folk i olika situationer. Allt från bränder, till trafikolyckor och sjukdomsfall.
Vad har varit det svåraste då?
– Där känner jag nog som många av mina kollegor, att det alltid är svårast att komma till en olycksplats, när barn är inblandade. Men också när man ibland fått hjälpa människor som man känt igen och som hamnat i någon svår situation. Då har det känts extra tufft, men då gäller det förstås att agera professionellt och göra precis som vi gjort under alla våra övningspass genom åren.
– En helt annan sak, som känts jobbigt, säger Pether Davidson, är också att kommunen under alla år hållit hårt i pengarna och lagt på oss nya sparkrav hela tiden. Men på sistone har det ändå blivit lite bättre på den fronten och det har förstås känts positivt.