Ses knappt - men gör ett viktigt jobb
FINSPÅNGEn annan människas hem är deras arbetsplats. De jobbar ofta ensamma på sina pass . De känner att de gör ett viktigt arbete, men att de är osynliga som yrkesgrupp.För att ventilera gemensamma frågor och problem, möttes 20 av Finspångs cirka 80 personliga assistenter till en yrkesträff på Folkets Hus.
De personliga assistenterna har tystnadsplikt, vilken också iakttogs strängt under träffen
Flera av dem som deltog på yrkesträffen ansåg att kontakterna med chefen var ett problem. De betonade dock tydligt att det inte handlade om missnöje mot någon.
-Det är inget personligt, vi vet att vår chef är engagerad och vill finnas för oss, sade några assistenter. Problemet är att chefen har för mycket att göra, det är svårt att få kontakt. När vi behöver fråga något eller ett snabbt beslut måste fattas, har vi kanske ingenstans att vända oss. Vi tycker att kommunen lagt på för många arbetsuppgifter på chefen.
Svårighet med vikarier vid sjukdom och kortare ledigheer togs också upp. Likaså att det inte finns någon tid att informera varandra och nyanställda om rutiner och händelser.
-Vi kan ju inte sitta hemma hos den boende och prata om sådant som vi tycker är jobbigt.
<b>Ansvar</b>
Personlig assistent är något av ett genomgångsyrke, men det finns också de som arbetat i tio år, sedan lagen om stöd och service åt funktionshindrade (LSS) infördes.
-Det är ju ett tecken på att vi trivs med vårt jobb trots allt, sade en av dessa veteraner.
Att de flesta assistenter är engagerade i sitt rbete och sina boende framkom under kvällen. De kommer nära den de arbetar hos, blir som en i familjen och får veta mycket om privata förhållanden. De känner stort ansvar och kan få dåligt savete om de måste vara borta.
- Det är ju människor vi jobbar med, inte maskiner.
<b>Biståndsbelut</b>
De berättade om tillfällen då de gått till jobbet trots sjukdom och att de på obetald tid hjälpt sina boende, för att de ansett att de fått för litet tid.
Socialnämndens ordförande Conny Eriksson (s), som var inbjuden till träffen, betonade att hur mycket tid och hjälp den enskilde ska få, är biståndshandläggarens ansvar.
-Jag förstår att ni känner ansvar, men ni kan inte ställa upp hela tiden. Ni ska gå på biståndsbeslutet. I längden gör ni er själva en otjänst annars.
På yrkesträffen deltog också bland annat Anita Grundström och Ulrika Lundgren från Kommunal, som naturligtvis instämde i detta.
De uppmanade assistenterna att skriva ner sina åsikter och funderingar, för att vidarebefordra till facket och för att diskutera på yrkesträffar.
<b>Ser inte hela bilden</b>
En uppfattning var att de som fattar besluten om bistånd, inte alltid ser hela bilden.
-De vet mindre än vi. Det finns de boende som inte vill vara till besvär. Det är inte alltid som besluten funkar i verkligheten.
En vikariepool inom omsorgen ska inrättas men det har dröjt.
-Vi håller på att gå igenom alla anställningstider, men poolen kommer, sade Conny Eriksson.
-En vikariepool vore underbart, ansåg de personliga assistenterna.
Så jobbar vi med nyheter