Roligt och hisnande på samma gång
FINSPÅNGEfter decennier har de äntligen bestämt sig för att ta det avgörande steget. Han har frågat och hon har svarat ja. De ska vara lyckliga nu, de ska avge löften, ha ett foto av tilldragelsen, ha en tillställning för släkt och vänner.Rut och Ragnar ska skiljas.
Lars G Wiberg och Pamela Holmberg i Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Studierektorn Ragnar har träffat en annan. Textillärarinnan Rut är helt med på noterna när det gäller skilsmässan. Det är det enda rätta. Och det ska genomföras med stil. Varför skulle inte ett så avgörande händelse som en skilsmässa, omges med ceremonier, precis som bröllopet?
<b>Minnen och känslor</b>
Under pjäsens gång, cirka 50 minuter får vi publiken närvara när Rut och Ragnar ska dela upp sina föremål. Men saker är inte bara saker, de är minnen också. Hur går det med minnena och känslorna, när man ska dela upp dem.
På scenen står människor som är ömsevis förtvivlade och tarvliga, ömhetstörstande och banala, beslutsamma och sorgsna. Skilsmässan som man är överens om, den river upp sår trots allt. Den sanningen kan man ta del av i varje veckotidning, varje kvällstidnings helgbilaga, i oräkneliga av de handböcker som numera ger oss tips för hur vi ska designa våra liv.
<b>Roligt och svårt</b>
Ingen kan dock säga det som Kristina Lugn. Hennes repliker sitter som en smäck. Det är roligt, mycket roligt. Men det är så mycket mer. Hennes formuleringar går rakt in. Hon säger sanningar på ett nytt sätt, så att man kan se det vanliga precis som det är - och hisna.
- Kristina Lugns pjäs är svår, det är bara text, säger Pamela Holmberg efter föreställningen. Det finns inte en enda scenhänvisning.
Det betyder att regissör och ensemble måste göra allt själva från början. Det är lätt att föreställa sig att "Rut och Ragnar" kan se ganska olika ut i olika uppsättningar.
<b>Koncentration</b>
Skådespelarna är trötta efter föreställningen. Bara två personer på scenen och en text så innehållsrik, och där varje ord bär en betydelse, tar ut sin rätt.
- Det är 50 minuter total koncentration, säger Lars G Wiberg.
De beskriver första mötet med Kristina Lugns pjäs som uppslukande - texten gick rakt in. Precis som den gör hos publiken.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!