I veckan landade en hel flock Kanadagäss på ängen och verkade förse sig av läckerheter på ängen närmast 51-an, innan de efter en stunds matrast lyfte vidare.
Finspångsbon Göran Andersson har hört av sig till tidningen och vill lyfta fram den här nya ängen, som ett fint tillskott till Vibjörnsparken och dess pågående upprustningen.
Tidigare har Herman Vinterhjärta (MP), miljö- och samhällsbyggnadsråd hos Finspångs kommun, berättat om bakgrunden till anläggande av slåtterängar:
– Slåtterängarna ingår i vår pågående utveckling av Vibjörnsparken. Och vi har sått både blommande örter och gräs på områdena. Sedan kommer ängarna att slås varje år med gamla slåttermetoder och därefter tas alla växterna bort, efter att de legat på platsen och fröat sig under en kort tid.
Ängarna ingår förstås i förändringsprojektet av Vibjörnsparken?
– Ja, absolut. Projektet består av två huvuddelar, varav den ena delen är rekreation och den andra är att öka den biologiska mångfalden.
Vad är det för insekter som intar slåtterängarna?
– Det är givetvis bin, men också fjärilar och humlor, som kommer att hitta mat på ängarna i form av pollen och nektar. Det här gör ju också att insekterna hjälper växterna på ängarna, att bli pollinerade, vilket skapar frön och därmed möjligheten att leva vidare år efter år i parken.
När det gäller blommorna på ängarna räknar kommunen med att man ska kunna se en mängd olika sorter, som stor blåklocka, blåklint, prästkrage, gullviva, ängsvädd, solvända, gökblomster, ängssyra, humleblomster, smörblomma, förgätmigej och styvmorsviol.
Normalt sätt brukar det dock ta några år efter att en äng anlagts, innan den står i full blom. Först brukar de ettåriga blommorna komma och därefter de fleråriga.