Akbar Zolgharnian kom till Sverige 1976 för att studera maskin- och motorteknik, men under hans vistelse i Sverige blev det revolution i hans hemland Iran och han har sedan dess inte kunnat ÄtervÀnda hem.
â Jag saknar Iran ibland, men Sverige Ă€r mitt nya hemland och jag vill tillbringa resten av mitt liv hĂ€r i FinspĂ„ng, sĂ€ger Akbar Zolgharnian, poet.
Det tog Akbar 43 Är att ta sig till FinspÄng och hitta sitt paradis - som han kallar det.
â FinspĂ„ng pĂ„minner mig om min hemstad Hamadan som jag föddes i med mycket natur och trevliga mĂ€nniskor, förklarar han.
Akbar och hans poesi Àr kÀnda i den persiska kulturen. Han har gett ut 15 böcker och anordnat poesikvÀllar under sin tid i Stockholm, men ocksÄ andra lÀnder, som tillexempel Kanada.
â Jag tog kontakt med biblioteket hĂ€r i FinspĂ„ng för att anordna en poesiafton. Jag ville dela med mig av mina historier, men pandemin satte stopp för det, förklarar Akbar och hoppas pĂ„ att fĂ„ anordna en kvĂ€ll nĂ€r restriktionerna slĂ€pper.
Författaren skriver sin poesi pÄ persiska. Han fÄr sina dikter översatta till svenska, engelska och tyska och publicerar sedan böcker. Akbars senaste bok Àr inspirerad av slottsparken i FinspÄng och handlar om hur pandemin pÄverkar samhÀllet.
â Det Ă€r mitt paradis. Jag gĂ„r och sĂ€tter mig pĂ„ bĂ€nkar och tittar pĂ„ fĂ„glar. Tidigare trĂ€ffade jag olika personer och pratade med mĂ„nga som passerade. Men efter pandemin Ă€r det bara fĂ„glar kvar i parken, och ett rĂ„djur som springer förbi mig nĂ€r jag sitter dĂ€r och tittar ut över tomma bĂ€nkar, sĂ€ger poeten.
All konst blev förbjudet i Iran 1979 nÀr den nya regeringen tog makten. NÀr de tog över styret i hans hemland kunde han inte ÄtervÀnda pÄ grund av sina texter.
â NĂ€r jag var i Iran och skrev böcker sĂ„ var jag tvungen att censurera mig sjĂ€lv, jag visste vad jag fick skriva och inte. Nu Ă€r regeringen emot all konst. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att om jag hade bott i Iran hade det varit omöjligt för mig att publicera 15 diktsamlingar. Jag Ă€r tacksam att jag fĂ„tt möjligheten hĂ€r i Sverige, att skriva och uttrycka mig fritt, berĂ€ttar Akbar.
En av hans böcker âGryningâ tar upp de problem som finns i Iran. Han skriver om avrĂ€ttade vĂ€nner och kvinnoförtryck, men ocksĂ„ om kĂ€rlek och hopp. Akbar förklarar att boken sĂ„gs som en uppmaning till folket att göra uppror och förbjöds dĂ€rför.
â En vĂ€n till mig skickade ett brev till mig en dag och berĂ€ttade att de arresterat honom för att han lĂ€ste min bok Gryning pĂ„ bussen. Han satt i fĂ€ngelse i tre Ă„r pĂ„ grund av det, berĂ€ttar Akbar.
Idag ser sig Akbar Zolgharnian som fri. Han har gÄtt igenom ett lÄngt liv i Sverige med toppar och dalar. SkilsmÀssa, hemlöshet, cancer och stroke Àr nÄgra av de saker som pÄverkat honom, men ocksÄ gjort honom till den han Àr idag. Skrivandet fortsÀtter vara hans trygghet.
â Min syster bodde i FinspĂ„ng och dĂ€rför tog jag mig hit. Jag önskar att jag hade hittat FinspĂ„ng och dess skönhet tidigare, förklarar Akbar.
Han sökte hjÀlp under tiden han var hemlös och fann det i kyrkans vÀrld, det blev hans trygghet. Han anammade den kristna tron och valde att lÀmna sitt liv i Stockholm. NÀr han hittade till FinspÄng sökte han sig till andra likasinnade och Àr dÀrför idag en del av Missionkyrkan i FinspÄng.
â Jag vill tillbringa alla mina dagar jag har kvar hĂ€r i FinspĂ„ng och jag Ă€r sĂ„ tacksam för mina vĂ€nner frĂ„n kyrkan, förklarar Akbar Zolgharnian.