Nej, något firande av Sveriges nationaldag ägde inte rum 1917 – vare sig i Finspång eller någon annanstans. Däremot hade man året innan (1916) börjat fira det som kallades "Svenska flaggans dag" – datumet anknöt till Gustav Vasas kungskröning samt antagandet av 1809 års regeringsform – men detta hade uppenbarligen inte hunnit slå igenom 1917 att döma av frånvaron av artiklar om detta i Östergötlands folkblad.
Men pingst firades naturligtvis vid denna tid och just detta år beskrivs att det under pingsthelgen drog in en värmebölja med tillhörande solsken från en molnfri himmel. Det passade alltså alldeles utmärkt att bevista de friluftskonserter som ägde rum på Rådhusplatsen i Norrköping under helgen.
Solsken eller inte: i Östergötlands folkblad från den 31 maj kan man i en notis läsa om en olycka i Hälltorp, Norra Risinge, en olycka av en art som nog var betydligt mer vanlig förr än nu: "Illa biten av ett sto i hakan blev innehavaren av Hälltorpet i Norra Risinge en av pingsthelgens dagar. Stoet, som nyligen fått föl, tålde ej husbondens besök vid krubban. Den skadade vände sig till sjuksköterskan Wistedt i Lotorp. Någon fara för framtida men föreligger inte.".
Vad gäller värmeböljan så ledde den till att brandrisken också ökade, detta framgår av flera notiser från olika platser i länet. Detta var ju också en tid där det eldades och levande ljus fortfarande var i bruk i många hem så antalet bränder torde ha varit större än i nutid. Det finns till och med en rubrik:"Eldsvådor i Östergötland i går" där tre nedbrunna hus har inrapporterats.
En av de större bränderna ägde rum den 1 juni och det drabbade en fabrik. Rubriken löd: "Förhärjande eldsvåda vid Grytgöls bruk". Det konstaterades att ett "fabrikskomplex innehållande tråddrageri, elektricitetsverk med mera är nedbrunnet". Så omfattande var branden att skadorna bedömdes till närmare en miljon kronor, en ansenlig summa 1917.
Orsaken förmodas vara en gnista från någon galvaniseringsugn och de 125 anställda "skola beredas sysselsättning på annat håll".
Skribenten beskriver målande platsen dagen efter: "Brandplatsen företer en dyster anblick och av fabrikskomplexet återstår endast 4 höga nakna skorstenar av vilka den största har en höjd av ej mindre än 30 meter."
Men att allt skulle byggas upp igen fanns aldrig något tvivel om: Grytgöls bruk lever i allsköns välmåga så här 100 år senare.