Oro för flygfältets framtid
FINSPÅNGFinspångs segelflygklubb startade som en lokalavdelning till Norrköpings segelflygklubb. Det var för 18 år sedan. Minskande aktivitet och intresse bland medlemmarna har fått ordföranden Hans Wiklund att oroa sig för klubbens framtid.- Om inte klubben finns, finns heller inte flygfältet.
För få flygtimmar kan leda till att segelflygklubben försvinner. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
- Ska vi ha klubben kvar? fortsätter han, något tillspetsat, förmodligen för att ruska om sina medlemmar.
En konsekvens av den minskade aktiviteten, är att klubben har beslutat att sälja sitt bogserplan, en Pawnee. Flygtimmarna räcker inte till för att finansiera planet, uppger Han Wiklund.
<b>Förste ordförande</b>
Han Wiklund har varit segelklubbens ordförande i sex år. Den allra förste ordföranden var Olle Björkroth. Han och sex andra flygentusiaster startade verksamheten januari 1984.
- Vi var medlemmar i Norrköpings segelflygklubb och bildade en lokalavdelning till den, berättar han.
Det avgörande för att kunna starta klubben var att man hade till gång till ett fält.
- Hans Mörner ställde välvilligt ett fält till förfogande, men innan vi kunde bilda klubben var det mycket pappersexercis so skulle klaras av. Bland annat skulle luftfartsverket och försvaret säga sitt.
<b>Praktiskt</b>
Det första året präglades till viss del av praktiska göromål för klubbmedlemmarna. Fältet var åtskilt i två delar genom ett djupt dike, som dränerades med cementrör och fylldes igen. Detta var klart i februari 1984 och då hade ett 600 meter stort fält åstadkommits. En väg anlades från 51:an. I november samma år genomfördes den första landningen - en stor dag.
- Det var Sven-Erik Johansson som landade med en motorseglare, minns Olle Björkroth.
Första start och landning genomförde Olle och Sven-Erik med segelflyg i juli 1985.
<b>Märkesår</b>
1988 var ett märkesår. Då blev klubben en egen klubb och var inte längre lokalavdelning. Detta år hade klubben sina första flygelever, fyra stycken och byggde också sina första lokaler.
-Vi kunde bygga till ofattbart låga kostnader, eftersom vi arbetade själva och fick stöd bland annat från ortens industri. Från dåvarande Gränges fick vi bland annat överta en förrådsbyggnad.
- Ja, och sen kunde vi börja flyga på allvar, säger Olle Björkroth, och det har vi hållit på med ända fram till nu.
<b>Dyrt</b>
Under de senaste åren har segelflygklubben, som många andra föreningar, märkt av en sviktande verksamhet.
-Det är ett faktum att det blir för dyrt per medlem om man är för få, säger Hans Wiklund, ordförande. Allt hänger på hur mycket folk är viliga att betala.
Det är bogseravgiften som kostar och den ligger på cirka 60 000 kronor per år.
Hans Wiklund hoppas på att de som vill ha klubben kvar visar det i konkret handling, genom att komma ut till fältet och arbeta med tillsyn av klubbens nedmonterade flygplan.
Så jobbar vi med nyheter