Hej igen alla fluffor! Efter förra krönikan jag skrev har människor kontaktat mig både på Facebook och personligen, jag har fått jättefin kritik och god respons vilket har gjort mig himla happy. Det känns kul att få fortsätta skriva och dela med mig av mitt och det som händer kring mig.
I dag tänkte jag skriva om något helt annat än sist,
I dag vill jag skriva lite om ekonomi, hur det påverkar mig men också många andra i samhället. Nyligen fick jag en löneutmätning, en löneutmätning innebär att kronofogden går in och tar alla pengar från min lön som är "överflödiga" utöver levnadsnormen.
Vi går tillbaka lite i tiden.
Från början har jag haft god hand med pengar och jag har aldrig varit försenad med en räkning. Men när mitt missbruk tog fart tappade jag kontrollen, jag slutade betala räkningar för att kunna försörja mitt missbruk. Skadestånd och böter som jag inte betalade har också hamnat i högen med mina skulder. Det är något som jag skäms jättemycket för! Det här är ytterligare en av konsekvenserna från mitt gamla liv som jag får leva med idag. Att ha skulder är ju något som tynger mig hela tiden och jag får ofta en ångestladdad känsla.
Jag visste inte att jag skulle få löneutmätning, däremot var jag förberedd på att min sambo skulle få det. Men på grund av att vi är just sambos så gjorde de en koll på mig med vilket resulterade i en utmätning på oss båda. Det här kom som en chock för mig och jag tog det väldigt hårt i början, jag blev ledsen, grät och tänkte varför just nu? Jag som älskar kläder och skor. Jag får en härligt bra känsla när jag har nya kläder. Om jag till exempel vaknar en morgon och har en dålig dag så kan mina nya kläder rädda upp den dagen. Jag har alltid haft det här intresset och sen jag blev drogfri och började jobba har jag ju kunnat köpa mycket nytt, något som har fått mig att må bra. Jag har ju haft råd, det har inte varit några problem att handla det jag vill ha och nu helt plötsligt lever vi på existensminimum igen.
Totalt oförberedd på att det här skulle ske för oss båda på samma gång fick jag ett litet breakdown, med min problematik som missbruket fört med sig har jag svårt att ta förändringar som jag inte kan förutse och det här blev stort för mig.
Men, I bounced back!
Jag är på fötter igen och det här kommer jag klara av. Det stora positiva i det här är att jag om ett och ett halvt år är skuldfri! Egentligen vill jag inte klaga, det finns de som har det så mycket värre än mig. De har betydligt större skulder och det tar dem många, många år för att bli skuldfria. Jag är i alla fall skuldfri innan fyllda trettio, och det är jag väldigt glad för.
En av mina stora planer nu har varit att ta tillbaka mitt körkort, jag har lämnat många prover och det har kostat mig åtskilliga tusenlappar. Tack vare löneutmätningen så blir det nu extremt svårt för mig att få ihop pengar till ytterligare prov som kvarstår. Men som tur är väntar julafton och födelsedag, mina nära och kära är medvetna om min situation så lyckligtvis kommer jag att få hjälp.
Jag får många bakslag för att jag är en före detta missbrukare, men samtidigt finns det många som är villiga att ge mig och min sambo nya chanser.
Alldeles nyligen sökte vi en ny lägenhet hos en respekterad hyresvärd. Vi har sökt hos dem förut men fått nej. Men den här gången gick jag dit personligen och berättade om min bakgrund, var jag står idag och vad jag jobbar med, helt ärligt. Och vi fick lägenheten, visst med en borgensman (tack, mamma!). Men det känns så otroligt underbart att ha fått den här chansen. Tjoohoo! (Ett litet glädjeskrik var det där).
Vad jag vill säga är att det inte bara är missbrukare och kriminella som hamnar hos kronofogden och att det finns så många "skuldfällor" - till exempel sms-lån eller handla på kredit.
Tack för mig och ha det så bra alla fluffisar.