Reveljen är en tradition som funnits ända sedan omkring år 1884–1885.
– Under årens lopp sedan 1885 har det gått upp och ner med spelandet och intresset för Reveljen, men för de flesta Finspångsbor är Reveljen ett välkommet inslag i Finspång, berättar Per-Erik Störe, som alltid går med i musiktåget.
I år infaller sista söndagen i månaden den 29:e april.
Finspångsborna på den västra sidan av Finspångsån blir väckta av de förenade frikyrkornas musikkår, under ledning av Per-Olof Florebrant och Peter Larsson.
De startar klockan 05.00 vid slottet och går sedan via Bruksgatan, Jonas Wenströms väg, Kalkugnsbacken över Högklint och Nyhem till Frälsningsarmén, där det blir frukost. Sedan via Ekmans väg, Sjöviksvägen, Fogdevägen över Risings väg och Profilvägen, Granvägen, Mellangrind, Pirvägen, Lasarettet över Högby till Majelden, där det blir ett stopp. Sedan Bergslagsvägen till Bergslagstorget, där gruppen möter upp tillsammans med Skolmusikkåren.
– Under marschens gång stannar vi till vid olika äldreboenden och öppna platser och ger en konsert, säger Per-Erik Störe.
I Viggestorp och på Finspångs östra sida kommer Finspångs Skolmusikkår att spela under ledning av Johan Åhs. De börjar vid 06-tiden för att sedan spela på olika platser på östra sidan av Finspång.
– Vårt mål är att de båda orkestrarna strålar samman vid Bergslagstorget vid 09.20–09.30-tiden för att avsluta med en konsert.
Vid 17-tiden marscherar musikanterna från Netto, via Östermalmsvägen till Finspångs slott, där dagen avslutas med en konsert och orkestern spelar Svenska Arméns Tapto.
Reveljen har sitt ursprung, enligt uppgift, i Skarpskyttemusikkåren i Eskilstuna och kom till Finspång via en man vid namn August Waldemar Nahnfeldt.
– Blåsmusiken som fanns i Finspång vid den tiden hade verkat sedan runt 1860 i olika skepnader. Den kom till stånd tack vare Carl och Augusta Ekman, som hade ett stort musikintresse, och var frikostiga både med pengar och punsch, berättar Per-Erik Störe.
Detta ledde till att brukskassören Sixten Hagelstein, bröderna Alfred och Jakob Lindström, tjänstemän vid bruket, fick tillsammans med bruksarbetaren F. Bark, möjlighet att spela och praktisera sin musikalitet vid olika sammankomster, såväl vid slottet som spelande av midsommarmusik vid dansbanan.
Reveljen har spelats av olika blåsorkestrar under årens lopp. Allt ifrån Bruksmusikkåren, Finspongs Musikföring, sextetten Klippan, Brödrasextetten, Frälsningsarméns hornmusikkår, Finspångs Blåsorkester, Finspångs Gossorkester, de förenade frikyrkornas blåsorkester och Finspångs skolors musikkår.
– Den kanske mest udda orkestern som spelat Reveljen är Ljusets bröder, som ställde till med förtret i det gamla brukssamhället.
När det var dags för Reveljen, hölls tiden för start och vilken väg som skulle promeneras hemlig. Ljusets bröder kom först upp ur sängarna och gick före de andra med sina instrument.
Instrumenten bestod av diverse saker som det gick att föra oljud med: plåtburkar, bleckpipor och fioler till exempel.
– Musikanterna var utklädda och en del av dem kunde inte betecknas som nyktra. Det var cirka 20-talet av Ljusets bröder. Deras konkurrens och upptåg fick August Waldemar Nahnfeldt att ilskna till och han sa: "Nej, fy tusan pojkar, vi går åt Lotorp", och så blev det. Det medförde att även Lotorpsborna under ett antal år väcktes av Reveljen, konstaterar Per-Erik Störe.