â PĂ„ sommaren fĂ„r jag fler samtal frĂ„n oroliga tjejer som ska Ă„ka till förĂ€ldrarnas hemlĂ€nder och inte vet om de kommer att komma tillbaka, sĂ€ger Mia Landell, verksamhetsledare pĂ„ Brottsofferjouren Ăstra Ăstergötland.
Hon berÀttar om ett mejl frÄn en tjej i den situationen.
â Det hĂ€nde hennes syster för nĂ„gra Ă„r sedan, systern blev kvar dĂ€r tills bidragen började sina hĂ€r hemma, dĂ„ fick systern komma hem med sin gubbe, som hon sĂ€ger.
Mia Landell har fÄtt tillÄtelse att publicera mejlet pÄ sin blogg, dÀr flickan bland annat skriver:
"NÀr alla andra i min klass Àr glada över att sluta nian sÄ kommer det förmodligen vara min sista dag i frihet. Jag vet att jag kommer att bli nÄgons fru i sommar och jag vet inte ens om jag kommer att fÄ ÄtervÀnda till Sverige igen. Jag Àr för ung för att gifta mig och jag Àr alldeles för ung för att fÄ barn. Jag vill ju inte ens ha barn! Allt jag vill Àr att gÄ i skolan [...]
Om jag rymmer och fÄr skyddad identitet och lever gömd sÄ kommer jag vara jagad resten av mitt liv."
Det hÀr Àr anledningen till att Brottsofferjouren just nu har en utstÀllning om hedersvÄld pÄ biblioteket.
â Vi har lagstiftning men den tillĂ€mpas sĂ€llan. Jag tror vi har tre eller fyra fĂ€llande domar om tvĂ„ngsgifte. DĂ„ har vi haft lagen ganska lĂ€nge, sĂ€ger Mia Landell.
Och det finns utsatta nÀra. Nyligen skrev vi om en pappa i kommunen som Ätalats för ha vÄldtagit sina döttrar och förtryckt familjen i flera Är.
â Kvinnofrid och hederskultur Ă€r en bra valfrĂ„ga, sedan skiter vi i det, sĂ€ger Mia Landell och efterlyser konkreta lösningar.
Hon lyfter att Àven pojkar Àr offer som riskerar skickas pÄ uppfostringslÀger.
â Vi har ett samhĂ€lle dĂ€r vi har exkluderat en stor grupp, de blir helt rotlösa. Alla ska ha samma rĂ€ttigheter och skyldigheter, för vi lever under samma lag. Men de hĂ€r ungdomarna har inte det. Om de inte fĂ„r ta del av sina rĂ€ttigheter kan vi heller inte stĂ€lla samma krav pĂ„ dem.
VolontÀren Kerstin Teigesund ser tystnaden som det största problemet. Hon har sjÀlv arbetat i skolan och vet hur det kan vara.
â Tar du upp det i ditt arbetslag sĂ„ blir det tyst, folk blir vĂ€ldigt illa till mods. Det finns en missriktad vĂ€lvilja men ocksĂ„ rĂ€dsla för att anses vara rasist. Det gĂ€ller ocksĂ„ inom politiken, sĂ€ger hon.
Mia Landell föresprÄkar undersökningar av barnen.
â Man kan kontrollera att smĂ„ pojkar har fĂ„tt ned sina pungkulor, det Ă€r inte integritetskrĂ€nkande, varför kan vi inte undersöka flickorna för att se om de Ă€r sönderskurna i underlivet?
â Man mĂ„ste kunna lĂ€sa av signalerna, vĂ„ga se dem. VĂ„ga vara en omgivning som stöttar, sĂ€ger Kerstin Teigesund och tar Ă€ndrade toalettvanor som ett exempel pĂ„ varningssignaler.
De lyfter ocksÄ vikten av att inte tillmötesgÄ förÀldrar som inte vill att deras döttrar ska delta i simundervisningen, exempelvis.
â Det vĂ€rsta Ă€r att könsstympningen pĂ„gĂ„r i Sverige med, de plockar hit de hĂ€r kvinnorna, som Ă„ker pĂ„ turnĂ©, sĂ€ger Mia Landell.
Som privatperson kan du hjÀlpa.
â Lita pĂ„ magkĂ€nslan och knyt kontakt med barnet eller ungdomen. Sedan erbjuder du din hjĂ€lp. Ăr de rĂ€dda sĂ„ mĂ„ste man gĂ„ vidare. Man kan göra en anonym orosanmĂ€lan men det Ă€r ocksĂ„ bra att kontakta skolan. Och pĂ„peka att agera snyggt â sĂ„ det inte blir vĂ€rre för barnet, sĂ€ger Mia Landell.
Hur gÄr det för flickan som skrev mejlet?
â Hon Ă€r i sĂ€kerhet.