Maria gillar jobbet på Högby
FINSPÅNG- Vården i kommunen klarar sig inte utan oss. Därför borde vi också räknas. Både när det gäller löner och annat, till exempel kompetensutveckling.Maria Heinmerth, 22 år, är en av timvikarierna inom äldreomsorgen.Därmed har hon en betydligt lägre lön än de med fast anställning.
Maria Heinmerth trivs med sitt arbete på Högby, som är ett av de ställen hon jobbar på. Men hon efterlyser mer uppskattning för vikarierna. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto: Fotograf saknas!
Enligt tidningen Kommunalarbetaren kan det skilja tusenlappar.
Och den skillnaden har ökat de senaste åren.
Tidningen har räknat fram skillnaden i genomsnitt. Man har lagt ihop lönen för undersköterskor och vårdbiträden som vikarierar och jämfört med tillsvidareanställda.
För två år sedan var lönen i genomsnitt 1 540 kronor mindre per månad för vikarier. Ett år senare hade skillnaden ökat till 1 710 kronor.
<b>Samma arbete</b>
- Vi gör ju samma arbete som fast anställda, säger timvikarie Maria Heinmerth. Då borde vi ha samma lön. Utan oss skulle kommunen inte klara sig. Det behövs alltid vikarier som kan hoppa in.
Hon tycker att vikarierna blir bortglömda och värderas för lågt även i andra sammanhang.
- Vi brukar inte bli bjudna på julbord eller få ta del av kompetensutveckling inom jobbet. Det känns tråkigt. Vi borde också få uppmuntran. Kommunen borde vara rädd om sina vikarier. Till slut kanske inte det går att få några. Arbetet är tungt, arbetstiderna konstiga och lönen låg.
<b>Vikariat</b>
Maria har en tre-årig gymnasieutbildning, men ingen vårdutbildning. Hon och andra vårdbiträden utan utbildning tjänar 75,15 i timmen. Enligt Kommunalarbetaren skulle det motsvara en lön på 12 400 kronor per månad.
Maria har svårt att uttala sig om storleken på sin månadslön. Hon arbetar olika antal timmar, och på olika tider, vilket påverkar lönen. Hon har arbetat mycket inom hemtjänsten på Högby, men också på andra ställen i kommunen.
<b>Lyx veta arbetstiden</b>
Snart ska hon gå på ett vikariat på Östermalms hemtjänst. Då kommer hon att veta sina arbetstider under en och en halv månad.
En lyx för den som kan bli uppringd vid kvart i sju för att komma till jobbet vid halv åtta.
Sådan är verkligheten för den som jobbar som timvikarie.
<b>Mycket jobb</b>
Maria har haft det så i ungefär två år. Under denna tiden har hon haft samma lön. Till detta kommer den osäkerhet som följer av att inte säkert veta, att man har jobb hela månaden.
- Det brukar inte vara några problem, det finns hur mycket jobb som helst egentligen, säger hon. Problemet är att man inte vet. Man kan få magsår när man tänker på att få ihop timmarna.
Maria betonar att hon trivs med sitt arbete, och gärna fortsätter inom vården, men inte hela livet.
- I längden är det nog för tungt.
<b>"Märkligt"</b>
Hon skulle vilja ha en anställning, för trygghetens skull, men har egentligen inget emot att jobba på flera ställen. Den personalpool som förmodligen kommer att starta i Finspång tycker hon verkar vara en bra idé. Då kan folk bli tillsvidareanställda i vården, men ändå vara vikarier.
-Fast behovet av "lösa vikarier" kommer ändå alltid att finnas.
I östgötakommunen Boxholm betalas timvikarier lika mycket som ordinarie personal.
- Det är märkligt att det som kan fungera i en kommun inte kan fungera i en annan.
Överhuvudtaget är lönesättningen i samhället märklig, anser Maria.
- Den som jobbar storhelg på en industri kan tjäna mycket bra - den som jobbar med människor betydligt mindre. Varför är det så?
Så jobbar vi med nyheter