Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Man måste väl få en andra chans?"

- Jag struntar i hur det blir med mig, bara Gunilla får någonstans att bo, hon har ju diabetes och hör röster. Hon klarar inte livet som hemlös.
Det säger Roland Johansson om sin kärlek sedan 15 år. Kärleken till "Gugge" är det som fått honom att vilja berätta om ett liv som hemlös och utanför.

Är man särbo när man inte har någonstans att bo? Roland och Gunilla är ett par sedan 15 år och har ingenstans att bo. Gunilla har diabetes och Roland vill att socialförvaltningen ger de någonstans att bo. FOTO: TITTI OLOVSSON

Är man särbo när man inte har någonstans att bo? Roland och Gunilla är ett par sedan 15 år och har ingenstans att bo. Gunilla har diabetes och Roland vill att socialförvaltningen ger de någonstans att bo. FOTO: TITTI OLOVSSON

Foto: Fotograf saknas!

FINSPÅNG2004-12-22 06:00
Åsa Hanell
- Jag vet att det är jag som sabbade den lägenhet vi hade för flera år sedan, men man måste väl få en andra chans, säger Roland.
Han har försökt få socialförvaltningen att ordna en lägenhet, men tycker inte att han får någon hjälp därifrån.
- Vi fick nåt förslag om en lägenhet i Hävla...
På härbärget kan han och Gunilla få sova, men där får de inte vara tillsammans eftersom man där skiljer män och kvinnor åt.
- Jag vill bo tillsammans med Gunilla som jag varit tillsammans med i 15 år, säger Roland.

Att tycka om och bry sig
Till Ria-gården och Hela Människan söker de sig ibland. Där finns Anita som Roland tycker är schysst, men andra har han inte så mycket till övers för.
Roland berättar att det finns tolv uteliggare i Finspång just nu samtidigt som det finns 150 tomma lägenheter. Det är en ekvation som är svår att få ihop. Han förstår att "vanligt folk" kan bli rädda för honom och hans kompisar, men det behöver de inte vara.
- Jag vill ingen något illa. Jag ser alltid till att jag är hel och ren, men jag kan förstå att folk blir rädda, säger Roland.
Han tycker att det är konstigt att man i Finspång, där det pratas så mycket om att hålla ihop, där alla känner alla och man säger att man tar ett gemensamt ansvar, ändå saknar sammanhållning.
- Folk vill bara bli av med oss, säger Roland.

Hjärnblödning
Roland Johansson är ständigt på jakt efter att lugna kroppen och sinnet. Amfetamin, hasch, piller och alkohol. Vad som helst som får honom att må lite bättre.
Nu är det inte för att han själv ska må bättre, nu handlar det om hans största kärlek - Gunilla.
- Hon fick en hjärnblödning efter att någon blandat ut amfetamin med tvättmedel. Nu går hon på tunga mediciner. Ibland skriker hon rätt ut. Hon har diabetes, berättar Roland.
Medicineringen för sin diabetes kan hon inte sköta på gatan. Ibland går hon hem till sonen. Ibland får hon sova hos en kompis. Snart är det julafton.
- Vi ska väl sitta på stationen nere vid SJ och vänta på att det ska bli vardag, säger Roland och skrattar.
Skrattet når inte ögonen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Finspång