Och gjorde det inte heller, utan Numminen och Hietanen bjöd på en konsert, som gick hem hos den, tyvärr, lite fåtaliga publiken i Kulturhuset.
Bara drygt 60 personer bänkade sig i salongen, men de som kom fick, förutom gummibollen, höra ett urval av Numminens låtar. Bland annat American patrol i en egen version liksom Singing in the rain.
Men det är klart, att de i publiken, som behärskade både svenska och finska, fick lite mer valuta för entrén, eftersom Numminen blandade både mellansnacket och låtarna på båda språken.
Pedro Hietanen fick visa vilken virtuos han är, inte bara på sitt dragspel, utan också på piano, med några längre solospelningar.
Duon spelade också upp en låt att dansa humpa till. Något som enligt Numminen är lika populärt i Finland, som den annars mer kända finska tangon. Båda går dock lite i moll, vilket Hietanen kommenterade så här:
– De flesta finska låtarna går i moll och det är faktiskt så att vi finnar till och med skrattar i moll...
Något som dock fick publiken i Finspång, att skratta i dur och det var ingen tvekan om att de som kommit trivdes med underhållarna uppe på scenen.
– Jag kan berätta att vi uppträtt i Sverige ända sedan 1972, men hela tiden har jag bott kvar i Finland och bara åkt över till Sverige för spelningarna. Så jag har aldrig bott här och utnyttjat era svenska socialbidrag, log Numminen med en glimt i ögonvrån.
Efter en timmes underhållning med Numminens och Hietanens nyfolkliga allmogejazz, som många kallar den här genren för, och en version av låten "Ser du stjärnan i det blååå", var det slut för den här gången.
– Tack så hjärtligt, människorna, avrundade Numminen konserten och det var säkert ett tack som många i publiken ville återgälda till de två unika och suveränt duktiga artisterna från vårt grannland.