För ett år sedan förberedde jag mig för min resa till Strasbourg, dit jag skulle åka för att rapportera om EU-parlamentets junisession för Folkbladets läsare. Jag bokade in intervjuer med EU-parlamentariker från Östergötland, bokade hotellrum (vilket inte var det lättaste - under sessionerna flyttas hela EU-parlamentets organisation till Strasbourg och alla vill bo på hotell) och läste på om vilka frågor som skulle tas upp under sessionen. Jag letade mig fram i staden, både till fots och med spårvagn, hittade till den väldiga parlamentsbyggnaden där dagarna var sprängfyllda med intervjuer, pressträffar och aktiviteter för oss journalister på plats. Jag gick upp sex varje morgon och kom inte i säng förrän efter midnatt - varje dag! Det var en grymt rolig, lärorik och inspirerande vecka som jag fortfarande tänker på och drömmer mig bort till då och då.
Men nu var jag ju inte bara där för att ha kul. Det roliga skulle även kombineras med jobb som skulle resultera i artiklar och krönikor i Folkbladet varje dag. Redan då hade den finansiella krisen, som vi sett växa sig starkare under året, startat. EU-kommissionär Cecilia Malmström pratade om hur länder inom unionen tenderar att bli allt mer nationalistiska när krisen kryper närmre. Det märktes inte minst i Danmark som ville införa striktare gränskontroller - i ett samarbete som byggde på fria, rörliga gränser. "Inte konstigt" sa en danska jag träffade på tåget ner till Frankrike, "det har aldrig varit så illa som det är i Danmark som nu". När jag åkte hem fick jag visa passet när vi passerade den tysk-danska gränsen. "Varför" undrade jag lite provocerande. "För att du passerar vår gräns", ljudade gränspolisen tydligt. Nu har ett år gått och det känns som om nationalismen blivit än starkare i krisens tillväxt. Främlingsfientliga krafter i Europa växer, nationalisterna i Grekland fick många röster i valet, likaså Marine Le Pen i Frankrikes första val och Serbien fick nyligen en extremnationalist som ny president. Den höga arbetslösheten, inte minst bland unga, skapar en pessimistisk framtidstro som med enkelhet leder till misstänksamhet och missnöje. Man drar öronen åt cig och ser till sitt eget bästa. Nu diskuterar politikerna i EU tillväxt, när de ser att "dra-i-handbroms-strategin" inte fungerar som man tänkt. Det pratas "worst case scenario om Grekland går i konkurs och drar med sig resten av EU-länderna som är kopplade till Euron. Svårt att inte bli dekis när man hör allt detta. För vi är ju trots allt bara människor med idéer om hur krisen ska lösas. Det finns inget rätt och inget fel. Ibland skulle det vara skönt att det fanns ett enda rätt svar, bara vända på kortet i Trivial Pursuit. Men nu är det inte så.
I kväll står i alla fall hela Europa enat i Baku när årets musikhändelse ska avgöras. Och där, där finns ett enda rätt svar: i slutet av kvällen får vi svaret på vilken låt som är bäst i Europa just nu. Tänk om denna musikbro även kunde överföras till EU:s politiker - och att ett enda rätt svar för krisen kunde uppenbara sig för dem.
