Sommartider är annorlundatider! 48 veckor om året lever vi med en lustfylld längtan till ett fåtal veckor där vi ska leva ut hela vårt register. Ett antal veckor som oftast infaller under juni och juli. Vi ska under de veckorna som vi under hela året sett fram emot, vara så lyckliga så det finns inte ord att beskriva. Vi ska då umgås dygnet runt med människor vi annars under resten av året inte ser mer än några timmar om dagen, nämligen familjen. Vi ska göra allt det vi annars inte hinner, både vad gäller att få saker fixade och att umgås och hela tiden ska vi vara så där avslappnade och lyckliga som det sägs att man ska vara under den här tiden.
Att umgås med familjen, att beta av to do-listan och att svettas i en bil under ett antal mil under ett par veckor, är det så vi med längtan ser på vår kommande ledighet? Hur ofta har den bild vi målat upp av kommande ledighet fastnat på en tavla som vi har hängande på hedersplats hemma? Hur ofta blev det som vi önskat och drömt om? Det är självklart att det är underbart att äntligen kunna få göra saker tillsammans med sina nära och kära, men det får inte gå till överdrift. Egentid, vad är det egentligen? Måste vi ha egentid när vi är lediga? Är det inte då vi ska ta igen all missad umgänge med de som vi lever tillsammans med? Ska vi inte under de här veckorna som infinner sig under sommaren se bort från allt vad vi själva vill och bara engagera oss i att vara ”vi”, tillsammans med de som vi bor med under samma tak? Blir vi lyckliga då? Blir de runt omkring oss lyckliga då? Är vi säkra på att de vi tillbringar vår tid med VILL vara tillsammans hela tiden under de veckor som är bokade för att umgås? Alla behöver få egentid, både vuxna och barn. Men vad som är egentid för oss är individuellt. För att kunna få den egentid som man är i behov av så gäller det att omgivningen är lyhörd och förstående. Men också att vi själva är lyhörda och förstående för vad andra vill med sin ledighet.
Jag har inte så stora förväntningar på min ledighet. Ledig för mig kan vara att vakna och inte ha några tider att passa. Jag är hemmakär och kan tänka mig att åka bort några nätter men inte mer. Min egentid har däremot stor betydelse för mig, men oftast räcker det med att jag bara får åka och träna så är jag nöjd.
När jag vaknade i onsdags hade jag en sådan där underbar känsla i kroppen. En sådan där känsla som gör att man skulle kunna flytta berg om så skulle behövas. Jag var lycklig, tisdagens träning kändes som en ångvält i kroppen. Men under ett antal veckor under sommaren får jag inte göra det jag älskar nästan allra mest, att inspirera och guida människor till att få ut det där lilla extra under sina träningspass. Detta för att jag ska vara lagstadgat ledig. Är det då en bra tid för mig att vara ledig? De som säger sig vara kloka tycker nog det men det tycker inte jag…
Denna ledighet som jag nu skrivit om kallas semester. Ordet semester känns bra att höra och jag hoppas att ni alla som har haft möjlighet att kunna ha semester verkligen har fått den tid för er själva som ni önskat!