Kunskap och gemenskap - därför går de i studiecirkel
FINSPÅNGUpplevelser, kunskap och gemenskap. Det är något av allt det positiva som en studiecirkel kan ge. Det menar Runo Lindvall, Karin Örn-Persson och Marja Carlsson, mångåriga deltagare och ledare för studiecirklar inom ABF.
Så uttrycker Runo Lindvall varför han och många andra lockas av att vara med i en studiecirkel. Redan i början av 1930-talet deltog han i sin första studiecirkel i Lotorp; Bokföring för arbetslösa. En tid därefter blev han också cirkelledare och har så varit från och till under årens lopp, just nu för en cirkel kallad Sjung och minns.
<b> Vidgat synen</b>
Karin-Örn Persson deltog i sin första studiecirkel på 60-talet och har varit ledare sedan 70-talet (Hon har lett landskapscirklar och litteraturcirklar) och Marja Carlsson, som är ledare för glas- och porslinsmålning, i över 20 år. När Folkbladet pratar med tre personerna med så lång studiecirkelerfarenhet för att höra vad de tycker om studiecirkeln innehåller samtalet enbart positiva ord. Studiecirkeln har nämligen gett de här personerna så mycket.
- Man har vidgat synen och fått en överblick över människors villkor runt om på jorden, säger Runo Lindvall.
- Det ger så mycket till alla. Alla törs prata och det finns en plats för alla. Jag har ordnat flera resor vid landskapscirklarna och människor har fått komma ut, säger Karin Örn-Persson.
<b>Mycket socialt</b>
- 50 procent är den sociala biten. Man har fått många nya vänner. Studiecirkeln är en enkel form av studier, det är kravlöst, säger Marja Carlsson.
De uppskattar också blandningen av olika människor i studiecirklar, både vad gäller bakgrund och ålder.
Tror de då att studiecirkeln har någon framtid?
- Ja, behovet finns, säger Marja Carlsson bestämt.
- Som samhället och världen ser ut måste den finnas kvar, menar Karin Örn-Persson.
Så jobbar vi med nyheter