Folkbladet juni 1994. John Antonson ser vi längst ner till höger.
Det är avslutnings- och studenttider. När vi letade i arkiven på jakt efter minnen från fotbolls-vm 1994, som vi under sommaren kommer att publicera minnen från, hittade vi en hel del andra spännande saker.
Det är inte bara 30 år sedan fotbollsmästerskapet. Det är också 30 år sedan juni 1994 när vi på Folkbladet publicerade ett reportage om champagnerusiga studenter som just sprungit ut från Bergska gymnasiet.
En av dem var John Antonson – som inte var alltför imponerad över spektaklet.
"Studentexamen är ett överskattat småborgerligt nöje", sade han i artikeln.
John Antonson blev sedermera jurist och bor för tillfället i Göteborg. Hans föräldrar bor kvar i Finspång.
– Haha, jag är övertygad om att jag faktiskt sa så och att jag menade det, säger John Antonson som vi bestämde oss för att ringa upp.
Vad menade du?
– Jag har lite svårt för den där typen av ceremonier, i ännu högre utsträckning då än vad jag har nu.
Han fortsatte med att förklara att han hoppades komma in på Lunds universitet för att plugga miljöjuridik.
"Jag är intresserad av att försvara de svaga och miljö är något som hör framtiden till", sade han då.
John Antonson var inne på rätt spår när det gällde att miljö tillhörde framtidens frågor. Men det var inte riktigt där han landade i livet. Det blev juristlinjen i Lund, men han hoppade av efter ett år.
– Det är så jävla dumt, jag hade egentligen inte tänkt att jag skulle läsa juridik. Jag var jätteaktiv i vänster- och miljörörelser, och jag ville jobba med miljö, det var min idé. Du kan ju förstå någon som var ung och vänster skulle börja på juristlinjen.
John Antonson studerade sedan juridik, precis som han sa till Folkbladets reporter.
Kände du att stack ut?
– Det gjorde jag absolut, även om jag i efterhand förstod att det inte var lika mycket som jag trodde. 70-talister som läste juridik, det fanns någon slags rättvisetanke som slog igenom hos många. Jag stod ut något år, innan jag förstod att det här var inte tänkt att jag skulle göra.
Han jobbade senare för organisationen fältbiologerna i Linköping för att hitta tillbaka till miljörörelsen.
– När vi diskuterade miljön fick vi alltid ekonomiska argument kastade i huvudet på oss. Jag blev så trött på det, så jag började läsa lite nationalekonomi. Sedan skrev jag högskoleprov och kunde komma in var som helst, jag tänkte att jag skulle göra det på riktigt och började på Handelshögskolan i Stockholm.
Från det ena till det andra.
– Haha, det var nog ur askan i elden. Men det dummaste jag kunde göra. Visserligen var det spännande att se utbildningen och de många drivna personerna som gick där, jag lärde mig mycket på det året. Men för en vänstersnubbe som mig fungerade det inte, förutom att jag läste med Ali Esbati (riksdagsledamot Vänsterpartiet, reds anm.)
Det blev en återgång till juridiken. John började läsa juristlinjen på Stockholms universitet den här gången.
– Jag bestämde mig för att köra på, och blev klar jurist.
Så det blev miljöjuridik till slut?
– Nej, det blev ju inte så... Det blev straffrätt och migrationsrätt. Jag tänkte att det skulle vara frågor som jag brann för. En period som tingsnotarie senare landade jag i affärsjuridiken. Flytten gick till Göteborg där jag är i dag och jobbar som affärsjurist.
Ångrar du det i dag?
– Nej, miljöjuridiken handlar inte riktigt om det som jag är intresserad av har jag förstått.
Vad skulle du vilja ha sagt till dig själv som student där för 30 år sedan?
– Jag hade nog sagt till mig själv att göra något annat. Men år 2024 är jag nöjd med mitt jobb. När det är som sämst är det världens sämsta jobb, men när det är som är bäst är det världens bästa jobb. Och det är allt som oftare positivt än negativt.
Har man inte ett väl fungerande gymnasium, vem kommer vilja ta sina barn och flytta Finspång? Undrar John Antonsson.
När samtalet kommer in på Finspång och Bergska gymnasiet går John igång.
– Nu ska de lägga ner?! Vad är det? Om man ska satsa på att vara en framtidskommun med tillväxt kan man bara inte lägga ner gymnasiet. Har man inte ett väl fungerande gymnasium, vem kommer vilja ta sina barn och flytta Finspång? Jag tycker det är symboliskt att Finspång blir av med sitt gymnasium samtidigt som McDonalds öppnar i Viberga.
Det låter som du har kvar dina vänstersympatier.
– Ja, för tusan. Jag röstade ju nyligen i EU-valet.
Är du orolig för Finspång?
– Ja, precis som jag är orolig för all glesbygd i Sverige. Nu är inte Finspång glesbygd, men en tätort utan gymnasium kommer gå kräftgång.
Skönt att du fick avsluta politiskt.
– Det var trevligt att minnas, men också att raljera över sakernas tillstånd.