Brukar du kolla upp på det häftiga Järntemplet i Finspång, där det står på höjden mellan Skuten och Slottsvägen?
Faktum är dock att det här templet egentligen inte skulle ha stått där eller i Finspång över huvudtaget.
Och Carl Fredrik Mertens, (1802-1882) som gjorde templet i Finspång på 1800-talet, skulle egentligen aldrig ha arbetat i Finspång utan i - Stockholm!
Templet tillverkades ursprungligen på beställning av ett Upplandsbruk, men efter en tvist om leveransen bestämde sig brukspatron Carl Ekman för att behålla templet.
Från början tänkte man ställa templet närmare Finspångs Metallverk, men år 1907 flyttades det till sin nuvarande plats, då en disponentbostad skulle byggas på den plats där templet stod från början.
Ritningen till templet är troligen utförd av Sergels elev Erik Gustav Göthe.
Men hur hamnade Mertens i Finspång och inte i Stockholm?
Så här berättade Lars-Otto Gullman, om detta, vid ett möte med Östergötlands Vallongille:
"I Berlin, där Mertens utbildades och anställdes av det statliga gjuteriet, träffade Mertens svensken Gustaf Magnus Schwartz som fått i uppdrag att bygga upp ett gjuteri i anslutning till Teknologiska Institutet i Stockholm.
Schwartz erbjöd Mertens att inrätta ett sådant.
Mertens tackade ja till erbjudandet och reste till Stockholm 1826.
När Mertens kom till Stockholm fanns det inga pengar till uppbyggnaden.
I Stockholm träffade Mertens emellertid ägaren till Finspångs Bruk, Gustaf af Wetterstedt och anlitades av honom som konsult för att föreslå förbättringar vid bruket i Finspång.
Carl Mertens anställdes vid Finspångs Bruk som arbetsledare i gjuteriet 1827."
Förutom konstgjutningsföremål, bland annat smycken, tillverkade han även figuriner, kandelabrar och fruktskålar.
Förutom Järntemplet ledde Mertens en konstgjutningsverksamhet i Finspång, som resulterade i en mängd andra konstgjutningsföremål i götisk stil, som idag finns att beskåda på Bruksmuseet och i Finspångs bibliotek.
Mertens göt även ett krucifix som skänktes till Risinge Kyrka.
Tilläggas kan att Carl Mertens gifte sig med Beata Hallberg 1839 och fick med henne fyra barn, en son och tre döttrar.
Han pensionerades 1862, men fortsatte med konstgjutningen ända till sin död 1882.
Mertens begravdes på Risinge nya kyrkogård, men man vet inte exakt var någonstans.
Järntemplet restaurerades 2014 då järnet hade fått flera brott, troligen orsakade av markrörelser som påverkat sockeln, vilken också är tillverkad av gjutjärn.