Höstsoaré i Mariagården
FINSPÅNGI söndags klev Finspångs Musiksällskap upp ur källaren och gav en konsert i Mariagården.Förutom sång och musik innehöll höstsoarén också ord i talad form.
- Vi spelar ju varje vecka i vår källare, men vi kommer upp då och då.
<b>Bekanta toner</b>
Musiksällskapet inledde med Liten Marsch av den svenske tonsättaren Lars-Erik Larsson, ett trevligt och lättlyssnat stycke.
- Han skrev mycket bra musik för amatörorkestrar, konstaterade Thor Eriksson.
Lars-Erik Larsson är väl mest känd för den romantiska Pastoralsvit, särskilt satsen som bär just namnet Romans.
Morton Goulds Pavanne följde därnäst. Gould verkade för 40-50 år sedan, berättade Thord Eriksson, men är inte så känd numera.
I ett Valspotpurri av Johann Strauss d y hördes många bekanta toner. Bekanta även för dem av oss, som inte har alla titlar helt klara för oss.
<b>Trevlig bekantskap</b>
Kubanen Ernesto Lecuona var tonsättare och pianist. Han var orkesterledare för Lecuona Cuban Boys och komponerade även konstmusik. För mig en helt ny bekantskap. Musiksällskapet spelade hans Andalusisk svit, med klart spanska inslag i musiken precis som titeln utlovar. En mycket angenäm bekantskap, herr Lecuona!
Sigrid Eriksson var solist i två stycken, bland annat Wien mina drömmars stad, fast hon sjöng på tyska. Tillsammans med Åsa Eriksson sjöng hon Kattduetten av italienaren Gioacchino Rossini, där texten helt enkelt består av det enda ordet mjau. Men oj så många sätt det finns att sjunga det!
Erika Walk och Lena Gustavsson var klarinettsolister och Lasse Torstensson läste texter av Povel Ramel.
Så jobbar vi med nyheter