Det säger Kristina Carlsson, som tillsammans med sin man Mattias, driver Hejtorps gårdsmejeri i Finspång.
Och det hon syftar på är tv-programmet Maträddarna nyligen, där kocken Paul Svensson menade att getkött är bra mat och inte något man gräver ner i jorden, som förr.
– Vi har drivit vår getgård i elva år och märkt en viss skepsis mot getkött, men nu hoppas jag att ännu fler får upp ögonen för att det handlar om god mat.
Har ni haft problem med att sälja getkött genom åren?
– Det har som sagt funnits en viss skepsis, men inte minst vårt rökta getkött har uppskattats av många och nu hoppas jag det får ett extra uppsving efter tv-programmet.
Smakar det ungefär som lamm?
– Nej, mer som vilt och lite åt hjort, eftersom getter gärna äter blad och bark, som djuren i skogen.
Men det är inte bara kött ni säljer?
– Nej, vår huvudprodukt är getost, där vi saluför ett 20-tal olika ostsorter. Många traditionella, men även sådana som jag själv experimenterat fram under årens lopp med olika smaker, som Milda Matilda och Blådovern.
Vad döljer sig bakom de här namnen?
– Den första osten fick namn efter en get, som hette Matilda och den andra efter sjön Dovern, som ligger precis vid vår gård.
Men nu går ni väl in i en lågsäsong?
– Ja, förutom att vi varit på en del julmarknader, senast i Värmekyrkan i Norrköping, är det lågsäsong nu i väntan på nästa vår och sommar, då vi har som mest att göra.
Hur många getter har ni?
– Idag har vi cirka 50 getter av svensk lantras och på somrarna har vi även getter utplacerade på öar utanför Arkösund, där de hjälper till att hålla landskapet öppet.
Både Mattias och Kristina jobbade tidigare inom flygindustrin i Linköping, men sedan några år har de landat på getgården i Finspång.
– Jag hann även med en sejour på Siemens i Finspång, innan vi startade vårt gårdsmejeri här på Hejtorp, berättar Kristina. Och det yrkesbytet ångrar jag inte, för jag kände att jag ville prova på något mer här i livet och inte bara sitta vid ett skrivbord tills pensionen!