I höstas avgick kommunfullmäktiges yngsta ledamot, Josefina Leo (S), på egen begäran, efter att ha suttit på posten i sex år.
– Jag jobbade på Ängslyckans förskola som lades ner och fick lägenhet och jobb på en annan ort. De senaste åren har jag inte kunnat fokusera på politiken. Det har varit en tuff period, där jag fick flytta in på skyddat boende, berättar hon.
27-åringen väljer att berätta sin historia efter att ha haft det jobbigt under lång tid.
– Fallet avslutades för några veckor sedan och min förövare sitter nu häktad. Han har dömts till fängelse i sex månader och därefter utvisning. Nu vill jag vara öppen med vad jag råkat ut för. Det kanske kan hjälpa andra i samma situation.
Hon var tillsammans med mannen i närmare tre år.
– Vi hade det bra i ett och ett halvt, två år. Jag lämnade relationen rent känslomässigt tidigare, än när relationen tog slut. Han bodde hos mig och det gick under sambolagen. Det är frustrerande att vara offer i den relation man lever i, säger Josefina.
Hot och både fysisk och psykisk misshandel var en del av hennes vardag.
– Det pågick under flera månader, men eskalerade väldigt snabbt. En dag satte han kniven mot halsen och sa att han skulle döda mig. Jag lämnade lägenheten och gick hem till en vän, som fick mig att polisanmäla.
Mannen satt därefter häktad i ett år, sedan fick Josefina påhälsning av mannen i hemmet i Finspång.
– Jag ansökte om kontaktförbud och fick komma till skyddat boende. Det var efter det som jag valde att flytta. Flytten har gjort mer än jag trott, rent känslomässigt. Nu vänder jag mig inte om hela tiden.
Tror du att han kunde dödat dig när han hotade med kniven?
– Ja, det tror jag absolut. Den rädslan har inte släppt. Han anser nog att jag förstört hans chanser nu. Jag vågar inte gå ut i mörkret, utan vill alltid ha min hund med mig. Jag gillar inte att sitta på fullsatta bussar eller att gå med hörlurar på stan.
Hon trodde aldrig att hon skulle hamna i en sådan situation.
– Man bär på skammen själv. Jag kan vara arg på våra straffsystem, dels borde det vara hårdare straff, men även bättre hjälp för både offer och förövare. Man får inte mycket gehör någonstans.
Nu jobbar Josefina som vikarie på ett par förskolor och känner inte längre den ständiga rädslan i vardagen.
– Jag önskar att jag hade vågat säga något till andra tidigare. Det här är viktigt att våga prata om. Gör ett litet rop på hjälp till någon du känner. Det är otroligt svårt att anmäla någon som du har en relation med. Men det är aldrig offrets fel, betonar Josefina.
Hon ser tillbaka på många lärorika år inom politiken i Finspångs kommun.
– Jag önskar att jag hade kunnat vara kvar i politiken. Jag brinner för det. I Finspång var jag den enda unga som var aktiv. Jag har även varit ersättare i kommunstyrelsen.
Hon anser att samhället går åt ett håll hon inte tycker om, med all gängkriminalitet och rasism. Josefina brinner särskilt starkt för utbildningsfrågor, med skolan i fokus.
Det är få unga som är politiskt aktiva. Hur kan fler bli engagerade?
– Ta med de unga i samtalen! Det är ingen som frågar unga. Unga är smarta och har koll på läget, ta med dem i samtalen, säger Josefina Leo.