Och den stubben är sedan många år placerad på marken utanför Klippestorpsgårdens café.
Troligen sedan strax efter den 15 juli 1966, när det stolta och mytesomspunna trädet fälldes och sågades ner i bitar.
Folkbladet har dock hittat en bild, som visar eken i all sin prakt medan den stod kvar och växte på sin originalplats, någonstans på samma sida där OK Q8 i dag finns längs Norrköpingsvägen.
Bilden på eken hittade vi i den samling av bilder, som hembygdsforskaren Eric Larson samlade in under flera års insamlande och sedan donerade till Finspångs kommun.
Vad är då historien bakom den här berömda eken?
Vi hämtar följande fakta från en artikel av Nilsove Magnusson, journalist på Folkbladet under många år:
”Slottsfrun Aurora Taube, känd som Skön Aurora, fick en gång i slutet av 1700-talet bra skydd av eken vid ett åskväder.
Av den anledningen lät hon 1792 sätta upp en järntavla på trädet med texten:
”Auroras ek. Efterkommande freda detta träd tills det faller för tiden.”
15 juli 1966 föll eken. Inte för tiden, utan för människohänder. Ombyggnaden av riksväg 51 tillät inte utrymme för eken. Det hjälpte inte att Risinge Hembygdsförening hårt engagerade sig i trädfrågan och hösten 1962 författade en skrivelse till Vägförvaltningen om att rädda Auroras ek, som om den fått leva torde haft en ålder i dag av omkring 250 år.
Eken sågades ner och kapades i bitar. Resterna av den, en meterhög stubbe 1,6 meter i diameter och med järntavlan på bröstet, sparades. Stubben står vid Klippestorpsgården, kanske 100 meter från den plats där eken tidigare så majestätiskt tronade.”
Tilläggas kan att Aurora Taube de Geer levde mellan åren 1753 och 1806.
Aurora Taube var dotter till greve Edvard Fredrik Taube och hans maka Christina Helena Löwen. Endast 16 år gammal gifte hon sig med den dubbelt så gamle greven Jean Jacques de Geer af Finspong.
Tillsammans fick paret sju barn, endast fyra av barnen nådde vuxen ålder, två pojkar och två flickor. Aurora kom hela sitt liv att behålla flicknamnet Taube, och det är som Aurora Taube man för det mesta möter henne i tidens memoarer, dagboksanteckningar och skvallerkrönikor.