Hennes avelsarbete bidrar till att rädda arten

Fördelarna med den ovanliga rasen är hanterlig storlek, lagom stora ägg och generös äggproduktion. Kycklingarna är dessutom könsvisande redan som daggamla. Rasen är idag akut hotad och riskerar att dö ut. 

– Vi avlar bara på djur som är korrekta i färger och typiska för rasen. Förra året sålde jag 10-15 kycklingar och ägg.  Hittills har jag aldrig fått en kyckling av den här rasen som varit svart. Mina avelshöns hämtas bara från stamboksförda djur.

Höna av rasen Fiftyfive Flowery Silver. Hönan har i nuläget drygt 120 "medsystrar" av samma ras i landet.

Foto: Rikard W Larsson

Vad känner du för ansvar?

– Att jag bidrar till att hålla antalet uppe och sprider intresset för Svenska Kulturhönsföreningen. Arten får inte försvinna.

Att kycklingar kan könsbestämmas direkt efter kläckningen gör dem lättsålda från första dagen. Med andra hönsraser tar det tio-tolv veckor innan man till exempel kan se på kammen om det blir en tupp eller höna, berättar hon.

Angelicas lilla svenska rasbesättning med tupp och tre hönor är tre-fyra år gamla och kommer successivt att bytas ut mot nya yngre avelsdjur som köps in från andra medlemmar inom Svenska Kulturhönsföreningen.

– Avelsarbetet är jätteviktigt. Det vill jag medverka till så mycket jag bara kan för att värna rasen och få fram fina djur. Fiftyfive Flowery Silver är vackra. Särskilt när djuren får sin vuxna fjäderdräkt. Det enda negativa är att rasen är lite osocial mot människor. Hönsen hoppar inte gärna upp i famnen och är heller inte direkt handtama, säger hon.

Angelica Dahlin Palms granna tupp är blott en av 22 i Sverige av rasen Fiftyfive Flowery Silver. Hennes lilla besättning i Falla är en av elva i landet.

Foto: Rikard W Larsson

För Angelica Dahlin Palm är djurhållning som balsam för själen efter en lång arbetsdag som butiksanställd.

– Djur gör mig lugn. Du lever i nuet och får mig att stressa av. Jag landar, pulsen går ner och det är riktigt skönt.

Men djur kräver fritid, stort ansvarstagande och en och annan krona i plånboken. Bra djurfoder kostar pengar men det krävs för att avelsarbetet ska fungera. 

– Jag köper ett lokalt kalkrikt värpfoderpelletskross som jag varvar med hushållsrester. Det har fungerat fint hittills. Kalktillskottet ger bättre kvalitet på äggskalet och förhindrar att skalet spräcks redan i redet, förklarar hon.

Förutom hönsen rymmer familjens trädgård även utrymmen för japanska dvärgvaktlar och kaniner. I ett stall står en häst.

– Vi har djuren för familjens skull. Det är speciellt att plocka egna hönsägg och värdesätta djuret som ger ägg. Lika viktigt är det att berätta för barnen om hur kycklingen växer upp, att hönorna ger ägg och att man till slut väljer att slakta dem för att få kött. Kontakten med djur gör det också lättare att välja bort mobiltelefoner och dataspel.

Kycklingar av rasen Fiftyfive Flowery Silver. Tuppkycklingen till höger.

Foto: Privat

Ingemar Dreborg är ordförande i Svenska Kulturhönsföreningen. Han framhåller intresset för avelsarbetet. Det visar sig bland annat att antalet stamboksbesättningar per ras stiger för varje år och att nya medlemmar strömmar till.

– Vi har i praktiken fördubblat medlemsantalet till närmare 600 på ett år. Kulturhönsen har definitivt en framtid. Efterfrågan på kött och ägg av hög kvalitet är stor, säger han.

Medlemmarna har med framgång letat upp bra linjer av olika Svenska Kulturraser av fjäderfä – höns och ankor – med anor i Sveriges jordbrukskultur. Föreningen driver ett flertal inspirerande avelsprojekt för att återskapa raser och förbättra andra. Medlemmar som ansluter sig till projekten samlas senare för erfarenhetsutbyte i egna grupper, uppger föreningen.