Gunni går ? efter 36 år
FINSPÅNGNär hon började sitt arbete låg kommunhuset på Vallonvägen.Gunni Sjöö har varit Finspångs kommun och socialförvaltningen trogen i 36 år, de senaste 16 på flyktingmottagningen.I måndags gjorde hon sin sista arbetsdag.
Gunni Sjöö går i pension efter 36 år på socialförvaltningen. De senaste 16 åren har hon varit på flyktingmottagningen, år som ryms i den pärm hon har framför sig.
Foto: Fotograf saknas!
Några av dem som var med redan när hon började arbeta i kommunen 1967 fanns på plats i måndags då Gunni gjorde sin sista arbetsdag innan pensionen.
1966 gifte sig Gunni Sjöö och kom därmed till Finspång från Brevens bruk där hon bott samt jobbat på bruket i 13 år. Hon fick ett vikariat över jul och nyår på lasarettet. Därefter sökte hon en tjänst på socialförvaltningen som då var placerad i det gamla kommunhuset på Vallonvägen och började där 1967. Hon sade dock upp sig 1969 då hon fick barn, men var egentligen inte borta så mycket från jobbet, hon blev ständig vikarie istället.
- Jag har tyckt att det har varit bra och jag har haft bra arbetskamrater, säger Gunni Sjöö.
<b>Varit intressan En fast tjänst blev det igen 1987 då hon började arbeta på kommunens flyktingmottagning som startades 1985. </b>
- Jag tyckte att det skulle vara intressant att jobba med människor från andra länder och det har också varit intressant, berättar Gunni Sjöö som sedan dess jobbat kvar på flyktingmottagningen.
Från början arbetade åtta personer där, sedan 1996 har Gunni varit ensam.
- Fast jag har haft hjälp av teamet.
Sedan flyktingmottagningens start har Finspång tagit emot 1600 flyktingar.
- Jag tror att det är cirka 400 av dem som bor kvar i Finspång, säger Gunni Sjöö.
<b>Fått sympati</b>
Hon minns med glädje alla de personer hon mött som det gått bra för. Många kvinnor har till exempel fått jobb inom vården. Hon tycker också att det är bra att det i dag finns språkutbildning som varvas med praktik.
- Kommer man ut i arbete över man också upp språket, det är inte alla som vill eller passar för att sitta i skolan, säger Gunni Sjöö.
Jobbigt har hon ibland upplevt det vara när någon utvisats från landet.
- Det är många människor man har träffat som man har fått sympati för och då har det varit rätt jobbigt.
Under senare år har flyktingmottagningen dock bara haft hand om personer som redan fått uppehållstillstånd i landet.
Det talas ofta om den ökande främlingsfientligheten, men trots det jobb Gunni har haft menar hon att hon aldrig märkt något sådant.
- Jag har aldrig mött det i Finspång. Jag tror att det är för att de i Finspång är vana, vi har haft väldigt många invandrare här, många kom till industrin, säger hon.
Nu när Gunni Sjöö slutar sitt arbete tar hon med sig många minnen därifrån.
<b>Ugn och hund</b>
- Det finns ett tillfälle som jag särskilt kommer att minnas. Det var en kille som var asylsökande och bodde på Metallen. Där hade man inte tillgång till ugn och han ville så gärna baka sitt eget bröd. En kvinna som jobbade med flyktingbostäder fick tag på en ugn. När han kom för att hämta ugnen var det en jättestor hund i bilen och han var så rädd för den, men han var tvungen att åka med i bilen och han ville så gärna ha ugnen. Den bilden när han tittade på ugnen och sedan på hunden, den glömmer jag aldrig, berättar Gunni Sjöö och skrattar åt minnet.
När hon nu går i pension kommer att hon att bo kvar i Finspång, men kanske kan turerna bli ännu fler till Brevens bruk, för den platsen finns i Gunni Sjöös hjärta. Det märks när hon talar om de hus hon har där, när hon pratar om människorna där och om det arbete hon gör i hembygdsföreningen där.
Så jobbar vi med nyheter