Och den som bjöd på resan var Fredrik Blomberg, ordförande i Risinge hembygdsförening och dessutom en mycket kunnig och omtyckt guide under den här rundvandringen.
– Är det någon som bott här i kyrkbyn? undrade Fredrik Blomberg före rundvandringen.
Men det var det ingen av de drygt 20 deltagarna som hade gjort.
– Det var ju skönt, för i så fall hade jag inte vågat ljuga lika mycket, som jag kan göra nu, sa Fredrik Blomberg med en glimt i ögonvrån...
Så mycket ljugande verkade det dock inte bli, utan det kändes som Fredrik Blomberg hade mycket på fötterna, när han gick runt med gruppen och berättade om husen i kyrkbyn.
Rundvandringen började vid Risinge kyrka och vi fick bland annat kännedom om de stridigheter som förekom bland de boende på 1800-talet, innan man till slut lyckades enas om att bygga en ny kyrka här vid Risinge, eller Hult som platsen heter egentligen och därmed lämna gamla S:ta Maria kyrka. Något som skedde på 1840-talet.
Redan vid starten av promenaden kände vi tidens tand, när Fredrik Blomberg berättade om käppen han höll i handen:
– Den har tillhört Anders Nilsson, som var kyrkvärd och nämndeman här i trakten och den fick han, med silverknopp överst på käppen, när han slutade som kyrkvärd.
Under vandringen fick vi sedan veta mer om fattighuset som fanns i byn, småskolan och stora skolan och de två caféer (!) som fanns i den här lilla kyrkbyn en gång i tiden.
– Fattighuset stängdes, när det byggdes ett ålderdomshem, som i dag är omvandlat till Risinge behandlingshem. Och det ålderdomshemmet stängdes och de gamla flyttade till Storängsgården, när den byggdes.
Vi fick också veta att det funnits såväl postkontor, som bank och egen telefonväxel i Risinge kyrkby, när det begav sig.
Om detta och mycket mer berättade Fredrik Blomberg under den korta, men av fakta och berättelser välfyllda rundvandringen.