Fyra "tonåringar" spelar än som 14
FINSPÅNGDet började som ett plinkande i pojkrummet på Gröna vägen i början av 60-talet. Nu 40 år senare spelar 14 fortfarande tillsammans.
14 hette från början playmates, men när de insåg den tvetydiga betydelsen kallade de sig istället för 14. I dag består bandet av Conny Larsson, Mikael Sjöberg, Tomas Palmquist och Kenneth Larsson. FOTO: CHRISTINE LINDSTRÖM, PRAKTIKANT
Foto:
Det är fredag eftermiddag och medlemmarna i bandet håller på att rigga upp inför kvällens spelning på Kristallen. Två ensamma medhörning och några kablar är det enda som hittills finns på scen. Högtalarna ska på plats liksom stärkarna och instrumenten. Det blir många turer fram och tillbaka till bilen för att kånka grejor. Långt ifrån popstjärneglamouren. Långt ifrån bandets storhetstid. Då var man på väg att lanseras i England, men skivbolaget gick i konkurs, killarna satt fast i lumpen och de stora popstjärnedrömmarna las på hyllan.
<b>Nästan original</b>
Men innan dess hann de känna på livet bland de "stora", kanske inte de största, men de levde gott på sin musik.
1965 vann de en popbandstävling i Norrköping. Det betydde tusen kronor och ett skivkontrakt. Conny och Kenneth Larsson och Tomas Palmquist är originalmedlemmar, Mikael Sjöberg har kommit till på senare tid. Det är lätt att fastna i det som varit och inta alls lika lätt att prata visioner.
Det är klart att det var lättare då när man var ung och fylld av ambitioner, säger Tomas.
<b>Stöp på pengarna</b>
Han har sedan förra året deltagit i ett projekt genom Idé Smedjan i Hävla, men det blev inte riktigt som han tänkt sig.
Jag trodde att vi skulle få en möjlighet att utvecklas, det pratades om en studio, men det mesta stöp på pengar.
Själv skulle han vilja satsa mer på musiken, spela oftare och kunna leva på det.
14 spelar inte många egna låtar, de spelar andras. Men inte covers.
Covers är ju att spela låtar efter att andra spelat dem. Vi spelar låtar samtidigt som de gjordes. Det är skillnad. Vi är inte ett coverband, vi är ett 60-talsband.
<b>Musiknostalgi</b>
De har lite spelningar, men skulle som sagt vilja ha fler, och kanske finns det en längtan efter mer från den tiden då de var på topp. Som tjejer.
Tjejer visst, det var en del slita i håret och en del "loveletters", men sedan upptäckte man att de försvann när man slutade spela, berättar Tomas.
Nuförtiden består publiken mest av 40+, de kommer för att få lite nostalgi och bra musik. Och det är det som 14 vill ge. De har ingen längtan efter att göra något eget.
Det blir en jätteapparat. Då ska man ha en hit och komma ut.
Och då finns ju risken att man kommer upp som en sol och ner som en pannkaka över en natt, och det är nog inget som lockar ett gäng musikaliska killar som snart firar 40-årsjubileum.
Så jobbar vi med nyheter