Fördomarna får sig en törn
FINSPÅNGNär män skiljer sig eller separerar hamnar de inte enbart i ett känslomässigt kaos, många gånger rasar deras ekonomi och de vet inte vad de ska göra eller vart de ska vända sig innan det gått för långt. I höstas lade Tom Wikmans från Finspångs beställarförbund fram en studie kring vilket behov av myndighetskontakt som finns hos individer med underhållsskyldighet.
- Det är fördomar det handlar om. Det är vilken syn den enskilda människan på myndigheten har på hur jämställda, eller inte jämställda män är, som avspeglar sig i deras sätt att bemöta männen när de söker hjälp, säger Tom Wikmans.
<b>Många bekanta, få vänner</b>
Undersökningsgruppen avgränsades till individer som hade underhållsskyldighet för två eller fler barn, tjänade mellan 16 000 kronor och 23 000 kronor i månaden och var mellan 25 år och 65 år.
Utgångspunkten för undersökningen var inte ett genusperspektiv, det vill säga att man inte från början avsåg att undersökningen skulle handla om antingen kvinnor eller män, men det visade sig att både målgruppen och undersökningsgruppen genomgående bestod av män.
När Tom Wikmans gått igenom sitt intervjumaterial kom han bland annat fram till två slutsatser. Att männen hade många bekanta men få hade någon nära vän som de kunde prata känslor med och att de upplevde att de blev orättvist behandlade av myndigheter i samband med separationen.
Att männen inte har någon att prata med efter separationen kan till viss del bero på att kvinnan de separerat från också varit deras närmaste och bästa vän.
<b>Mycket verkstad lite prat</b>
Många av männen som intervjuats kommer från hem där det av tradition varit kvinnorna som stått för det känslomässiga och det är med dem som man pratat. Papporna stod inte för trygghet, värme och känslor. Själva har de hamnat i en värld någonstans mitt emellan macho och velour. Där de hemma tar allt större ansvar för sådant som tidigare var traditionellt kvinnogöra, men i mötet med myndigheter har de upplevt att det alltid är kvinnan som kommer i första hand, att männen hamnar i underläge och inte är lika viktiga. En del känner sig maktlösa och tycker att myndigheterna, i första hand socialförvaltningen och försäkringskassan enbart ser till vilka rättigheter kvinnorna har.
Hela krissituationen som en separation kan innebära, där vardagen drastiskt förändrats, där ens identitet försvinner, sorg blandas med tomhet och en känsla av att ha misslyckats i sin mans- och papparoll i kombination med att inte ha någon att prata med, samtidigt som man känner sig orättvist behandlad av myndigheter, gör att flera män likt strutsar stoppar huvudet i sanden och förtränger känslor och struntar i ekonomin.
<b>Känslor och ekonomi</b>
För att underlätta för dessa män i liknande situationer och för att ge dem en möjlighet att redan på ett tidigt stadium reda ut känslor och ekonomi har Tom Wikmans kommit fram till följande förslag.
n En mansjour dit män kan vända sig för att prata om relationer och där man även kan få hjälp av andra i liknande situationer.
n En utlokalisering av kommunens budgetrådgivare i samarbete med inblandade myndigheter skulle underlätta för individen att i ett tidigare stadium få ekonomisk rådgivning.
Tom Wikmans uppfattning är också den att det är viktigt att man från myndigheternas sida inte låter sina personliga fördomar ligga till grund för det bemötandet som dessa män får.
- Det är ju så att även om det heter att man ska arbeta för ett jämställt samhälle så är det inte säkert att ens egna värderingar hunnit med utan man har en förlegad och i många fall felaktig bild av dagens män och pappor, säger Tom Wikmans.
<b>Mamma inte alltid bäst</b>
Enligt honom kan det även vara dags att göra upp med den traditionella synen av att det alltid är mamman som är den viktigaste och mest naturliga vårdnadshavaren vid en separation.
Den 18 mars ska Tom Wikmans diskutera de förslag han kommit fram till med Försäkringskassan och Socialförvaltningen som ett första steg för hur myndigheter ska bemöta bland annat underhållsskyldiga individer.
Så jobbar vi med nyheter