Auroraringen har anor tillbaka till de dagar på sent 1700-tal då Aurora Taube dansade in på Finspångs slott som en blott 16-årig ny slottsfru. Aurora var en glad prick; förtjust i fester, upptåg, maskerader, dans och teater. Tidigare i veckan träffade jag Örjan Gustafsson och Lars Eriksson. Vi slog oss ner på ett konditori i Finspång för att samtala om folkdanslaget Auroraringen som bildades 1947 i Finspång och där Örjan är ordförande och Lars är kassör.
Exakt hur grundarna såg på Auroraringens koppling till Aurora Taube är svårt att slå fast. Det finns hur som helst många beröringspunkter tycker jag. Glädjen i dansen har de gemensamt, likaså färdigheten i att genomföra så kallades uppställningsdanser med turer och variationer av olika slag. Inte minst verkar både Örjan och Lars att vara tämligen glada prickar som nog hade trivts som fiskar i vattnet på Finspångs slott då det begav sig.
Lars anmälde sig till en danskurs i mitten av 1970-talet som hölls vid tio tillfällen på mässen vid dåvarande Stal Laval där Lars arbetade. Ledare var den legendariske Jüri Tavast.
– När det gått tio gånger fick vi frågan om vi ville fortsätta dansa och det ville vi och Jüri styrde oss då mot Auroraringen", berättade Lars som redan efter några år som medlem valdes till ordförande.
– Då på 1970-talet var folkdansen/gammeldansen/motionsdansen jättestor här i Finspång. I Auroraringen höll vi igång 450-500 människor i olika dansgrupper varje vecka. Själv hade jag två barngrupper i veckan och när vi hade julfest var det bara Bergska skolans gymnastiksal som kunde rymma oss", sa Lars Eriksson. Hustrun Lena är numera dansledare - tillsammans med Jüri Tavast. Lena har sitt ”ursprung” i Hemgårdens folkdanslag i Norrköping. Så det blir en del dans även i Norrköping för dem nuförtiden.
Jüri Tavast dyker upp hela tiden i den här berättelsen. Det visar sig att Örjan Gustafsson bor granne med Jüri Tavast och att de båda även spelar tennis ihop. Jüri intresserade Örjan och hans hustru för att börja dansa i Auroraringen. Och på den vägen är det.
– Det här var på slutet av 1980-talet och verksamheten hade smalnat av betydligt jämfört med 1970-talet. Vi var kanske ett 40-tal medlemmar som dansade och höll igång. Vi hade flera bokade uppvisningsdanser varje säsong. Ända fram till 2017 så dansade vi till exempel alltid på midsommar. Vi åkte runt på olika fester från 10 på morgonen och långt in på eftermiddagen. Det var riktigt kul men också krävande förstås. Vi har också rest mycket och dansat på festivaler i olika länder. Den första resan jag var med på gick till Tjeckoslovaken. Då skulle vi ha folkdräkt när vi dansade. Jag ville först inte ha folkdräkt, tyckte det kändes konstigt. Men så provade jag och nu känner jag mig riktigt uppklädd i min folkdräkt, berättade Örjan.
Vi talade länge om folkdräkter. Om Vångadräkten, om Risingedräkten, om Skedevidräkten, om sommar - och vinterdräkter, om kyrkdräkter, om svårigheten att få tag på rätt tyg och om hur dräkten ska sys.
Lars har sytt två dräkter själv och då helt för hand. Örjan ansåg för sin del att om det nu finns symaskiner så bör de kunna användas även för att sy folkdräkter.
Auroraringen träffas varje söndag kväll och dansar ett par timmar till levande musik av spelmännen Karin Fors och Magnus Nilsson.
– Vi dansar mest i tretakt och i fyrtakt kan man säga: Alltså vals och hambo och schottis och polka. Ibland dansar vi i ring med pardans men ofta lär vi in nya turer och varianter där damer och kavaljerer byter plats och där vi mixar stilar och framföranden med varandra, sa Lars.
De båda gentlemännen lyser verkligen upp när de talar om sina danser. Jag förstår dem. Dansglädje som mixas med livemusik, social samvaro och konditionsträning; kan det bli bättre?!
– Alla är välkomna till oss. Ung som gammal. Damer och kavaljerer i par eller en och en; inga problem, sa Örjan Gustafsson.
Jag tror att Aurora ler instämmande från sin himmel: Se så! Dansa och ha kul nu kära Finspångare!