Folkbladets reporter på hal is
SKIRENSå var det då dags att göra slag i saken. Skriva om andra som gör saker är inte så svårt men att själv göra det är en annan sak. Folkbladet bestämde sig för att följa med på en tur med långfärdsskridskor för nybörjare.
Inga benbrott och inga ofrivilliga bad, vad mer kan man begära. FOTO : GUNNAR JOHANSSON
Foto:
- Ryggsäcken fungerar som flytväst när man går genom isen, säger Lennart alldeles lugnt.
NÄR man går genom isen, inte om, tänkte jag.
Fast sedan blir jag lite lugnare när han berättar att han bara gått genom isen två gånger sedan mitten av 80-talet när han började åka långfärdsskridskor.
<b>Kollar isen först</b>
Bakom turen står Friluftsfrämjandet och Lennart är en van ledare. En timme innan samling ska ske följer jag med honom och Torbjörn Falkerby ut på Skiren för att se om isen håller. Det gör den.
Efter att fått på mig full mundering kliver jag ut på isen innan jag tar på mig skridskorna. Så långt är allt väl. Men sedan när man ska glida iväg så där snyggt som Lennart och Torbjörn gör, går det inte riktigt lika bra. Är man en ovan skridskoåkare överhuvudtaget är det svårt att våga lägga hela tyngden på en skridsko i taget. Fast det gick rätt bra att ta sig fram med hjälp av pikarna också, även om det inte är en teknik att rekommendera i längden.
På utsatt samlingstid dyker det upp fler entusiaster och åtminstone en nybörjare.
- Jag vill pröva det här med att åka långfärdsskridskor för att det är spännande och en utmaning. Något måste man göra för att testa sina gränser, säger Lena Gustafson.
Efter lite bestyr med att ta sig ut på isen och få på skridskorna ser det faktiskt ut som hon inte är en alldeles ovan skridskoåkare. Vilket visar sig stämma, lite grann i alla fall.
- Jag åkte på bandyrinken i går, fast jag orkade bara två varv, säger Lena.
<b>Nästan tre decimeter</b>
Isen är täckt av ett relativt tunt lager vatten. Det hörs knappast ett ljud när åkarna glider fram. Här och var är det hål i isen och man får vara uppmärksam så att man inte far omkull.
- En del hål är efter fiskare som pimplat, de är små och runda och de ska man mest se upp för så att man inte ramlar. Men sedan finns det lite större och längre hål som kommit av sprickor i isen och där kan man kanske åka i och bryta benet, berättar Lennart.
Men isen på Skiren är tjock. Efter att Lennart och Torbjörn med hjälp av en pik mätt upp isen till mellan 25 och 30 centimeter känner jag mig inte riktigt lika spänd.
Jag måste erkänna att jag börjar förstå tjusningen med att ge sig ut på långturer på spegelblank is, stanna till en stund för vila och en kopp kaffe, njuta av tystnaden och naturen. Så långt följde jag inte med den här gången utan nöjde mig med den ljuvliga känslan som infann sig när jag klev i mina vanliga vinterkängor igen och blev så modig att jag vågade lägga hela tyngden på ett ben i taget.
Så jobbar vi med nyheter