En bok som ska skrivas av Birger Persson och Kent-Inge Fredriksson.
– Ja, så är det tänkt, säger Birger Persson som är den som startade gillet tillsammans med Yvonne Hägg den 27 mars 1999. Framförallt är det tänkt att boken ska bli en berättelse om själva gillets verksamhet under de 20 åren och inte så mycket historik om vallonerna.
Ordförande i gillet är Lennart Danielsson från Linköping, som säger så här om jubileumsplanerna:
– Egentligen har vi fortfarande fullt upp att göra med årets program för gillet, men så mycket är i alla fall klart inför jubileet nästa år, att vi kommer att trycka en bok eller åtminstone en skrift om gillets 20 år. Och den kommer också att innehålla en hel del bilder, från våra arrangemang under de gångna 20 åren.
– Förutom Birger och Kent-Inge ingår även jag själv och vår kassör Guy Gustafsson i bokkommittén, men Birger och Kent-Inge kommer att dra det tyngsta lasset, för de kan det här om vallonerna och Östergötland väldigt bra och också om gillets historia.
– Men vi ska även försöka få med i boken lite andra artiklar, med vallonsk prägel.
Vallongillet har sitt säte i Finspång, men det är väl långt ifrån bara ett ”Finspångsgille”?
– Nej, inte bara Finspång, utan vi har medlemmar över hela Östergötland, bland annat i Linköping, Norrköping, men även i orter som Högsjö och Nyköping.
Och det var väl så, vallonerna spred sig ut över Sverige, från bland annat Finspång?
– Man kan säga att de spred sig runt om i Östergötlands bergslag och neråt Boxholm och Ankarsrum. Dels kom vallonerna vid Louis De Geer till Finspång och Norrköping, dels en hel del till Uppland med omnejd och alla bruk som fanns där också.
Har du varit ordförande länge i gillet?
– Jag blev ordförande redan 2007 och har fortsatt sedan dess. Från starten och fram till jag tog över var Yvonne Hägg ordförande, så vi har bara varit två ordföranden i gillet under de gånga 20 åren.
Hur många medlemmar är det i vallongillet?
– Vi är nästan 100 medlemmar och man behöver inte vara vallon eller av vallonsk släkt för att få vara med. Man har utbyte av ett medlemsskap om man har intresse av släktforskning och industrihistoria, skulle jag vilja säga.
Hur är det med vallonernas historia i Linköping?
– I Linköping hade vallonerna i princip ingen påverkan på historiken. Linköping var mer en lärdomsstad, så här finns inga spår av vallonerna, på sånt sätt som det är i Finspång och Norrköping.
– För min del gick jag med i vallongillet för att jag har vallonanor i släkten, enligt min släktforskning. Dessutom är jag industrihistoriskt intresserad, så har man mycket att hämta i vårt gille, där vi dessutom har väldigt trevligt och kamratligt vid våra träffar!