Hej, alla mussliga människor!
Den här krönikan är en blandning av min väg in i beroende och lite om missbruk.
Jag provade röka hasch första gången när jag var 16 år.
Det inte var någon trevlig upplevelse.
Jag blev skräckslagen och tänkte att det här ska jag aldrig göra igen.
Under gymnasietiden festade jag mycket och ofta. En av de värsta saker jag gjort på fyllan var nog när jag strulade med en före detta pojkvän till min bästa kompis – de hade gjort slut några dagar tidigare. Hon förlät mig dock efter ett tag, men vår vänskap blev aldrig densamma igen. Men i dag är vi vänner igen efter att inte träffats på flera år och det är jag väldigt glad för.
När jag var 19 år kom jag i kontakt med amfetamin och ecstasy för första gången. Amfetamin är en centralstimulerande drog som man kan vara vaken på ganska länge. Ecstasy är också centralstimulerande men även hallucinerande, och just ecstasy är även vätskedrivande och uttorkande för kroppen vilket också lett till många dödsfall på grund av vätskebrist. Jag tyckte att amfetamin var en skitdrog och jag fastnade istället för ecstasy. Känslan jag fick när jag tog den var att jag hade hittat rätt och jag slutade slåss, slutade strula runt – och så mådde jag bra på den. Jag hade också en gemenskap med dem som jag tog drogen tillsammans med, för ingen visste vad vi höll på med och det var vår hemlighet.
Jag gick förresten inte ens på min studentexamen, jag rökte hasch istället och detta är något jag ångrar grymt mycket idag! Hela sommaren efter att jag skulle ha tagit studenten gick jag på ecstasy och hasch, inte varje dag, men flera dagar i veckan. Jag tyckte inte jag var någon knarkare, jag partyknarkade bara!
Sen kom alla konsekvenser.
Jag började må dåligt, fick ångest. Ecstasyn” fuckade” mitt huvud totalt och jag fick elektriska stötar i hela kroppen. När jag var ute och gick kom det som skuggor flygandes mot mitt huvud och jag kan säga att de som såg mig ducka måste trott att jag var dum i huvudet!
Får inte glömma det viktigaste och det är att ecstasy bryter ner ditt psyke. Sakta men säkert, jag var dock inte medveten om detta då! Jag hade även min första haschpsykos den här sommaren. Min värld blev helt skruvad och jag började tänka på livets mening. Fundera de på hur stort universum egentligen är, jag kände att jag höll på att bli galen. Psykosen höll i nästan en och en halv vecka.
Jag slutade med ecstasy efter den här sommaren men fortsatte att röka hasch ofta och tog fortfarande morfintabletter ibland. Ingen visste att jag hade tagit droger, inte min familj, ”ingen”. Jag började plugga på Komvux samtidigt som jag rökte hasch och det gick självfallet inte bra. Jag gick på en engelsklektion när jag hade rökt på och just på den här lektionen skulle vi läsa högt, jag fick panik, och det kändes som om att alla tittade på mig. Jag läste i alla fall men jag hörde inte själv vad jag läste, jag var säkert helt högröd i ansiktet också.
Efteråt sa en klasskamrat till mig:
– Du brukar väl aldrig vara nervös, vad hände?
Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men jag skyndade därifrån så fort jag kunde och efteråt skämdes jag himla mycket.
Jag gick kanske tillbaka en eller två gånger efter den här händelsen och efter bara en eller två veckor hoppade jag av skolan, med ursäkten att jag inte orkade plugga mer. När jag ser tillbaka på detta inser jag att beroendet av droger var utvecklat redan här, eftersom jag valde haschet före skolan!
I nästa krönika ska jag dela med mig om hur det var att leva i ett missbruk.
Tack för mig den här gången, ha det bäst och ta hand er, mussliga människor!