Du såg rött och fick något svart i blicken. Din reptilhjärna började sända ut hat.
Samtidigt såg jag en vacker och färgglad regnbågsflagga, en viktig symbol för HBTQ, en flagga som också står för
mångfald och respekt för medmänniskor.
Så tänkte jag.
Tänk att vi kan se så olika på samma sak.
Om vi kopplar på fler delar av hjärnan när vi tolkar flaggans budskap, kan vi lägga till faktakunskap och dra slutsatser.
I faktakartoteket i min hjärna står det att samkönade sexuella relationer var förbjudna i svensk lag fram till 1944 och att transvestism avskaffas som sjukdomsbegrepp så sent som 2009.
Nyligen läste jag att folkhälsomyndighetens färska forskningsresultat visar att hbtqpersoner i Sverige har sämre hälsa i jämförelse med övriga befolkningen och att hbtq-personer i större utsträckning utsätts för fördomar, diskriminering och våld. I dag.
Min slutsats blir att jag fortsatt behöver stå upp för människors lika värde. Det handlar alltså inte om din eller min mamma.
Såklart älskar jag min mamma mer än jag älskar din, men min mamma är död så din mamma kan få min mammas jordiska rättighet till välfärd.
Skämt å sido. Att kunna skämta och förstå skämt är också en förmåga som kan uppstå när man utnyttjar fler av hjärnans funktioner. Fast just detta var kanske inte så kul.
Jag ångrar mig och ber om ursäkt om jag sårade dig nu. Att säga förlåt, stryka ett streck över och gå vidare är också något som jag önskar att vi människor kunde göra oftare.
Jag tror att mänskligheten skulle komma längre med förståelse, samarbete och utan hat. Det är vad min hjärna kommer fram till i alla fall. Ett snår av minnen, intryck och vår uppväxtkultur har programmerat våra hjärnor och skapat våra olika värderingar.
Jag förstår att vi båda ser och lyssnar selektivt och att det spelar roll vem det är vi lyssnar på för vad det är vi hör eller ser. Jag respekterar att minneskortet i din hjärna ser annorlunda ut än mitt, men ska vi snacka om människors lika värde, lika inför lagen, rätt till välfärd, i juridisk mening måste vi nog lära oss att skita i kön, sexuellt kön, religion, kultur och etnicitet samt förstå att det inte handlar om din eller min mamma.
Det är min övertygelse i alla fall.
Regnbågsflaggan började vaja i San Fransisco på 70-talet och spreds snabbt över världen. För att den behövdes. Fortfarande hatas den, bespottas och förbjuds i många sammanhang.
En ny rapport, gjord av Front Line Defenders, som intervjuat prideförespråkare i 13 länder visar att våldet och utsattheten att tillhöra HBTQ har ökat under coronapandemin i samtliga 13 länder.
Fängelse och till och med dödsstraff för HBTQ-personer förekommer i ganska många länder. Av den faktakunskapen drar jag slutsatsen att regnbågsflaggan behöver visas. Massor.
En tanke slog mig. Hjärnan har faktiskt förmågan att förändras. Det har den ju gjort en hel del sedan människans begynnelse. Det där hatet … det känns som om det begränsar oss. Vi kanske har kommit så långt i den mänskliga utvecklingen, att vi inte behöver hatet längre?
Kära Hatare, får jag kalla dig Vän?