En kedja som kan rädda liv
SKÄRBLACKAOm människor försvinner så griper de in - skallgångskedjan i OK Denseln. Senast i december förra året kunde några av dem hitta en åldring - i sista minuten innan kölden blivit för övermäktig.I Vånga har den traditionella klappjakten nyligen ägt rum, med cirka 60 deltagare.
Bertil Skagerström, Rune Ardell, Björn Sedell, Bengt Björeman och Stig Karlsson ställer upp när någon försvunnit. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
Kort sagt: orienterare är som klippta och skurna att gå skallgång när någon försvunnit. OK Denseln har haft en skallgångskedja cirka 15 år tillbaka. I dag ingår 54 medlemmar.
- I praktiken blir det ännu fler, eftersom familjemedlemmar till dem som står på listan också ställer upp.
<b>Tre gånger</b>
Det berättar de fem orienterare som Folkbladet har stämt träff med vid OK Denselns klubbstuga. Ingen av dem har varit med från allra första början, men i ungefär tio år har de tillhört skallgångskedjan.
Som tur är har de inte behövt rycka ut så ofta, det handlar om tre gånger under denna tid. Varje gång har det gått bra.
- Några gånger har vi också varit varskodda, men inte behövt ge oss ut, för personen har hittats eller kommit tillbaka.
<b>Telefonkedja</b>
Det finns ett mycket noga utarbetat system för hur skallgångskedjans medlemmar ska kallas in.
-Det är polisen som har det övergripande ansvaret. Klubben har två kontaktpersoner som polisen hör av sig till.
Därifrån går telefonkedjan vidare, och är upplagd så att inga länkar ska brista.
-Om man inte får tag på en person så ringer man till nästa, som i sin tur kan ringa vidare. Annars skulle ju inte budskapet nå alla, förklarar Bertil Skagerström.
<b>Försvunnen i kylan</b>
I vintras inträffade den hittills mest dramatiska händelsen.
- Det var en kvinna, över 80 år, som saknades.
Polis larmades och sökte själv några timmar, utan att lyckas hitta kvinnan.
- Polisen sökte i närområdet, berättar Stig Karlsson. Hon hittades i samma område senare, men hur hon gått och var hon varit får vi aldrig veta.
<b>Snabb samling</b>
Den kvällen började rundringningen vid halvnio-tiden. En halvtimme senare hade cirka 40 personer redan slutit upp.
- Under tiden hade vädret blivit sämre, det var snöyra och minusgrader. Vi letade överallt. polisen gav oss order att också gå in och titta på villaaltaner och i garage. Det kändes litet olustigt att gå in i folks trädgårdar, men det viktigaste var ju att hitta kvinnan.
<b>Sista svepet</b>
När sökandet skulle avbrytas, kom man överens om att göra ett sista svep. Stämningen var mycket tryckt, de flesta räkande med att de i det läget inte längre letade efter en person som levde.
- När vi hittade henne, svårt nerkyld och medtaget kändes det otroligt skönt.
Kvinnan repade sig efter händelsen och fick inga men, enligt uppgift.
<b>Klappjakt</b>
Jakt på hare och räv utan hundar, men med drevkarlar ordnades i Vånga förra lördagen.
- Syftet är främst att ha trevligt och umgås med varandra, säger Hans Pettersson, som deltog i jakten.
Han är bosatt i Norrköping men har mark i Vånga.
Alla markägare i Vånga ställer sina ägor till förfogande, och jakten pågår en halvdag.
60 personer deltog. Hälften sköt och hälften var drevkarlar. Efter halva jakttiden bytte man. Det vilt som fälldes under klappjakten auktionerades ut.
<b>Auktion</b>
- Vi hade auktionen vid Hembygdsföreningen och fick in 5 000 kronor. Pengarna delade föreningen och Vånga skytteförening på, berättar Hans Pettersson.
Seden med klappjakt fanns tidigare i Vånga, men upphörde. Sedan tre år tillbaka är traditionen återupptagen. Vid årets upplaga var Sven-Åke Andersson, generalsekreterare i Svenska Jägarförbundet, speciellt inbjuden gäst.
Så jobbar vi med nyheter