En helt ny värld väntar

I somras såldes Luvata till tyska Aurubis. Optimismen var stor hos Finspångsföretaget inför bytet.

Några månader senare var dråpslaget ett faktum när beskedet kom att hela produktionen flyttas till Holland och USA.

- I somras fick vi nyckelringar från Aurubis där det stod "Welcome to our family". Det är ironiskt med tanke på vad som skett, säger Stefan Åsander.

50-åringen började på tubverken i början av 1980-talet och har varit på metallverken, Outokumpu, Luvata och Aurubis.

- Så här i efterhand känns det som de bara var ute efter vår orderstock och maskinpark. Det är 190 personer som får gå, men med familj och anhöriga inräknat är det kanske runt 800 personer som berörs i verkligheten, säger Stefan Åsander.

Efter så många år har han varit runt på de flesta arbetsplatser som till exempel valsverket, gjuteriet och skärverket.

- För min egen del tog jag beskedet med ro. Jag ser det som en möjlighet att göra något annat. Jag håller redan på och fiskar lite efter andra jobb.

Han har sökt en tjänst inom Securitas på Norrköpings flygplats, men är öppen för att arbeta inom flera olika branscher.

- Jag är en person med ganska hög social kompetens och kan anpassa mig till de flesta ställen, säger Stefan.

Förutom alla år inom industrin har han en tvåårig skogsutbildning samt en militär bakgrund.

Eftersom produktionen på Aurubis inte kommer att flyttas förrän om ett och ett halvt år har de anställda tid på sig att leta nya jobböppningar.

- Frågan är vad de gör om det försvinner för mycket viktig kompetens innan fabriken ska läggas ner.

Han nämner flera exempel där båda familjeförsörjarna samt deras barn arbetar på företaget.

- För min del är det bara jag. Frugan arbetar inte här. Många kanske känner en uppgivenhet till en början, men sedan tror jag de tar tag i situationen, säger Stefan Åsander.

Han tror inte många kommer att nappa på erbjudandet att flytta med till Holland eller USA.

- Många har hus och är rotade här. Några singlar som inte har någon fast punkt i tillvaron kanske tar chansen.

Stefan tyckte att neddragningarna för några år sedan när 71 personer tvingades lämna Luvata kändes minst lika jobbig som nedläggningen.

- Man har haft en fast punkt med stadig inkomst. Det har varit en trygg arbetsplats. Det jag kommer sakna mest är den sociala biten. Det är en speciell jargong mellan arbetskamraterna.

- Hård, men hjärtlig, ett givande och tagande, konstaterar Stefan Åsander.