När Vätternrundan, precis som många andra arrangemang, fick ställas in i coronapandemins spår, erbjöds möjligheten att köra "Min Vätternrunda".
– Många från klubben hade tänkt köra Vätternrundan, sedan kom coronan. Men nu fick vi chansen att göra vår egen hemmaversion, berättar Mikael Källholm i Finspångs Cykelamatörer.
Med start vid Nya Stigs Cykel & fritid på lördagsmorgonen åkte tolv cyklister i Finspångs CA 315 kilometer på vägar förbi Rejmyre, Vingåker, Högsjö, Zinkgruvan, Tjällmo, Ljungsbro och Vånga innan målgången vid startplatsen i Finspång.
– Jag hade en plan för hur rundan skulle vara. Det är väldigt kuperat, dubbelt så mycket uppförsbackar jämfört med ordinarie Vätternrundan, säger Malin Karlsson, Finspångs CA.
I Finspångsgänget var Benny Lindgren den mest rutinerade cyklisten när det gäller Vätternrundan.
– Det här blir min 20:e Vätternrunda. Den blir helt annorlunda, långsammare, men rolig cykling på kuperade, svängiga vägar. Gruppen ska hålla ihop för att klara av sträckan på cirka tio timmar, påpekar Benny.
Han har cyklat i närmare 30 år.
– Jag sysslade med friidrott och löpning tidigare, men cykling är mer skonsamt för kroppen, säger Benny Lindgren.
Systrarna Malin och Lisa Karlsson var de enda tjejerna som deltog.
– Hela gruppen har haft fyra gemensamma pass, där vi kört mellan 15 och 20 mil, säger Malin.
– Det är en galen utmaning, men kul. Jag har aldrig cyklat 30 mil tidigare, säger Lisa.
Mikael Källholm har nyligen gått med i Finspångs Cykelamatörer.
– Jag är en glad amatör som hänger med. Det är kul att göra något ihop med andra. Jag har tränat 224 mil på cykel i år, hälften är på mountainbike, säger han.
Cyklisterna hade två depåstopp under dagen.
– En jättetuff bana med 2,5 mer höjdmeter än Vätternrundan. Vi har fantastiskt väder och håller ihop gruppen och har kul tillsammans, säger Rickard Harrysson.
Strax efter klockan 17 på lördagseftermiddagen, cirka tio timmar efter start, kom gruppen i mål.
– Cykeltiden blev tio timmar. Tuffaste sträckan var från Zinkgruvan till Roxen, där det var motvind. Några av oss hade lite småkrämpor, själv hade jag ont under fötterna. Det var kul och en annorlunda upplevelse att göra det här på hemmaplan. Vi mötte flera andra cykelgrupper ute på vägarna. Men nästa år hoppas vi på att kunna köra den ordinarie Vätternrundan, konstaterar Mikael Källholm.