Anhöriga står för en stor del av vården av närstående. I pandemitider har antalet personer som hör av sig till Anhörigcenter i Finspång minskat.
– Tyvärr är det så och det under ett år då vi tror att behovet har ökat. Att vårda en närstående kan vara tufft. Vi finns här för att man ska kunna söka råd och stöd. Vi har också haft svårare att arbeta förebyggande och nå dem som kommer behöva hjälp framåt, berättar Sandra Boholm, samordnare på Anhörigcenter.
Alla som bor i Finspångs kommun kan söka sig till Anhörigcenter och det kostar ingenting att få hjälp.
– Först börjar jag med ett inledande samtal med den som sökt hjälp, sedan brukar det fortsätta med flera samtal. Fokus ligger på situationen som anhörig och hur personen ska finna möjligheter och lösningar på olika problem, säger Sandra Boholm.
Anhörigcenter samarbetar med till exempel hemtjänsten.
– Det kan röra sig om olika former av avlastning för den anhöriga, där en del insatser är biståndsbedömda. Vi erbjuder kostnadsfri avlösning, då den närstående kan bege sig utanför hemmet och göra någon aktivitet, förklarar Sara Skilberg, enhetschef för bland annat Anhörigcenter.
2020 har inte varit ett normalt år för Anhörigcenter.
– Nej, vi brukar samlas mycket mer fysiskt och informera om vår verksamhet i alla möjliga sammanhang. I år fick vi istället skicka ut informationen per brev med uppmaningen att kontakta oss om man ville ha hjälp, säger Sara Skilberg.
Just nu är det cirka 50 personer som Anhörigcenter har kontakt med.
– Det är tyngre samtal i år jämfört med tidigare år på grund av att de som hör av sig till oss är mer isolerade och ofta lever tillsammans med någon som har ett stort omvårdnadsbehov. Ibland går det snabbt, när en närstående blir allvarligt sjuk eller går bort, och hela livssituationen förändras. Det är viktigt att våga ta emot hjälp som anhörig för att orka på lång sikt, säger Sandra Skilberg.
Vilka reaktioner kan du få under ett samtal?
– De som jag möter har ett stort behov av att prata av sig. Ofta är det många olika känslor som kommer fram, ilska, ledsamhet, maktlöshet och skuld är vanligt. Ibland förmedlar vi vidare till andra avdelningar inom kommunen, då det kan röra sig om sådant som ska biståndsbedömas eller där det finns annat stöd som kan erbjudas, säger Sandra Boholm.