– Känns nästan lite konstigt, att få priset just nu, eftersom jag tänkt börja varva ner mitt engagemang lite grann framöver, säger han med ett leende. Men man får väl se priset lite retroaktivt...
– Men efter det här priset får jag väl inte lägga av, utan fortsätta gasa ett tag till...
Så här står det i juryns motivering:
”Med stort engagemang har Olle under lång tid gjort uppskattade insatser för klubben, distriktet och LIU. Han lägger banor, arrangerar tränings- och tävlingsresor samt värnar om internationellt samarbete”.
Olle Lindman fick priset vid Östergötlands orienteringsförbunds årsmöte och angående motiveringen och det internationella samarbetet, säger han så här:
– Sedan ett antal år tillbaka samarbetar vi med orienteringsjuniorer i en region i Tjeckien.
Träffas ni regelbundet?
– Ja, de kommer hit varje år veckan innan tiomila och sedan springer vi tiomila ihop. Vi i Finspång är ju en ganska liten klubb, så vi får inte ihop ett eget lag till tiomila och därför är det väldigt bra att de tjeckiska ungdomarna kommer hit och ingår i vårt lag.
Har ni varit med ungdomar i Tjeckien också?
– Ja, vi var med ett gäng grabbar och hälsade på dem i Tjeckien i somras.
Hur uppstod det här tjeckiska samarbetet?
– Det var länge sedan, på 1990-talet, som det tjeckiska juniorlandslaget gästade Finspång och hyrde vår klubbstuga i Torstorp. Då fastnade de för Finspång och sedan har det ena gett det andra och vårt utbyte har fortsatt under alla år.
– Och jag tycker det är utbytet med tjeckerna är jättekul.
Hur tror du chanserna är i tiomila i år?
– Jag tror de är ganska goda till en hygglig placering. Tävlingen går i slutet av april i Nynäshamn med cirka 300 lag i dam- och herrklassen. I fjol kom damerna på 77:e plats och herrarna på 67:e, så en rimlig målsättning i år, är att vi ska komma bland de 50 främsta lagen i såväl herr- som dam.
Lägger du fortfarande mycket banor själv?
– Ja, bland annat för LiU Orientering, universitetets elitidrott, där jag samarbetar med Krister Hultberg och Michael Wehlin, som leder elitgänget i Norrköping och jag lägger kartor åt dom ibland.
– Min nisch, säger Olle Lindman, är väl att inte se några klubbgränser som något hinder. Vi är så pass få orienterare i Östergötland, att vi måste samarbeta.