Intresset för Annika Östbergs besök i Finspång var enormt stort. Ett helt fullsatt Kulturhus, 400 personer, hade kommit för att lyssna på hennes gripande historia. I över ett år har hon rest runt i Sverige och pratat om sitt liv.
– Men det är första gången jag är i Finspång. Jag kan inte döma någon för jag har gjort alla fel, men jag kan visa att alla kan gå vidare, berättar Annika Östberg innan hon kliver upp på scenen.
Hon tog oss med från uppväxten i en Stockholmsförort till flytten till USA, drogmissbruk, prostitution, graviditet och dubbelmordet när en restaurangägare och en polis sköts ihjäl.
– Åklagaren ville ha dödsstraff, men 1983 bestämdes det att dödsstraff inte längre gäller för någon som personligen inte begått mord, säger Annika Östberg.
Hon pratade om den tuffa miljön i fängelset, men även om vänskapsband som sakta växte fram.
– Vi fick spara max tio brev och 40 bilder. Hur väljer man bland alla bilder när man har sett sitt barn växa upp? Det var en smärtsam process, men avskalandet av saker lärde oss väldigt mycket också.
– Ju mer de tog ifrån oss, ju tightare och starkare blev vi.
1985 dog hennes son i en trafikolycka och samma dag dog hans pappa av hjärtslag.
– Det var min mörkaste tid. Varför tar någon en 15-årig pojke med hela livet framför sig och lämnar en värdelös människa kvar, säger Annika Östberg.
Men efter en tid började hon se saker runt omkring sig, lyssna på hennes medfångars berättelser och drömmar.
– När en människa dör och det livet slocknar tror jag det uppstår ett hål i universum där den människan varit. Men sedan fylls det hålet upp.
Läs mer i torsdagstidningen