Lena Einhorn har författat och regisserat filmen och boken Ninas resa. Under tisdagen gästade hon Finspång för ett par föreläsningar.
- Jag intervjuade min mor när hon fick bröstcancer och spelade in en intervju på film. Hon ville prata om sitt liv och gjorde det dessutom utan ångest till skillnad mot många andra. Hon var en av mycket få överlevande. Endast några hundra av totalt en halv miljon människor överlevde från Warszawas getto, berättar Lena Einhorn.
Alla judar
Tiden det handlar om i hennes mamma Ninas liv är andra hälften av 1930-talet och cirka tio år framåt.
1940 stängdes judarna in i Warszawas getto.
- Alla judar, 33 procent av befolkningen, fick bosätta sig på två procent av Warszawas yta. I snitt bodde nio personer i varje rum, säger Lena Einhorn.
Några hade det bra, bland annat Ninas familj mycket tack vare hennes bror Rudek och hans kontakter. De lyckades med otrolig tur hålla sig undan från transporterna på alla möjliga sätt.
- De som befann sig utanför gettot blev dödade och även de som gömde judar dödades. Den som angav en jude fick hälften av dennes tillgångar, säger Lena Einhorn.
Till slut fraktades judarna ut ur gettot. Ninas far blev borttransporterad och såg aldrig sin familj igen. Nina bytte gömställe väldigt ofta och var vid flera tillfällen nära att tillfångatas av nazisterna.
Räddade livet
- Rudek räddade mammas liv gång på gång och det var därför hon ville berätta sin historia, säger Lena Einhorn.
När befrielsen av Warszawa kom flydde Nina med andra polska och judiska flyktingar. Det var första gången på flera år som Nina inte behövde känna sig som en jagad jude för nu var alla andra jagade också.
Nina hade ingen aning vart hennes mor hade tagit vägen trots att hon sökt överallt. 1984 fick hon reda på att hennes mor befunnit sig i en kyrka och att alla där inne hade dött. Kropparna fanns i en massgrav på framsidan.
Lena Einhorn belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2005.