Anna-Lena har vikarierat i 14 år

Men nu är det precis så verkligheten ser ut: 14 år senare hoppar Anna-Lena Wastesson, nu 44 år, fortfarande runt på olika lösa anställningar som lokalvårdare inom Finspångs kommun. Till saken kan inte helt obetydligt läggas att hon och familjen flyttade till Värmland under en fyraårsperiod under denna tid. Likväl har hon vikarierat inom kommunen sedan 2005, mer eller mindre på heltid. Anna-Lenas högsta dröm är att få ett fast jobb.

- Att veta var man hamnar varje dag, i stället för detta flackande. Det är min dröm. Få en fast plats i livet där man har sin fasta punkt, säger hon.

Det hon berättar bekräftar innehållet i Kommunals rapport "Ständigt standby" med olika slags lösa vikariat som inte får slås ihop, hur hon inte blir inringd när hon närmar sig konverteringsdagarna och den obefintliga planeringen av semester och ledig tid med familjen.

- Vi har aldrig kunnat planera någon semester. I somras jobbade jag hela sommaren. Jag visste ju inte när jag skulle får mer jobb efter det vikariatet jag går på nu. Jag skulle vilja kunna planera att åka bort och hälsa på mina barn och barnbarn som bor på andra orter, men det kan jag inte, säger hon.

Sedan slutet av 2010 vikarierar Anna-Lena som lokalvårdare på Bergska skolan. Förutom att städa skolan ingår även bland annat Metallens förskola och äldreboendet Betaren. En perfekt kombination för Anna-Lena, visar det sig. 1997, när hon varit hemma med sina tre barn som nu börjat bli större, var det dags för Anna-Lena att komma ut i arbetslivet.

- Jag vill jobba med barn, äldre och städa, sade jag till arbetsförmedlingen. Så jag fick börja städa på Hällestads skola, berättar hon.

Efter första dagen kom hon hem till maken och berättade att jobbet var en fullträff:

- Jag kände att "det är det här jag vill göra", säger hon.

Sedan dess har hon städat på många av skolorna i Finspång och nu alltså hamnat på ett ställe där hon träffar både barn, ungdomar och äldre medan hon städar. Hon trivs med arbetskamraterna, känner sig som en i gänget och gillar att de ibland festar till det lite extra på fredagarna.

- Någon bakar en kaka och tar med, eller så går vi ut och äter lunch ihop, säger hon.

Jobbet Anna-Lena utför är ett vikariat efter en som gått i pension. I slutet av november övergår det en fast anställning.

- Jag har ju hoppats på att jag skulle få det. Men tyvärr gick det till en annan, säger hon.

- Men jag förstår att det gick till en annan för hon är ju fast anställd och ska ju ha förtur, fortsätter Anna-Lena empatisk och skojar till det lite inför hennes snart arbetslösa situation:

- Nu får jag börja motionera igen! Ring så springer jag, brukar jag säga till dem.

Hon har nämligen varit där tidigare. När hon närmar sig de 721 konverteringsdagarna är hon inte så intressant längre. Då är det a-kassan som gäller, tills konverteringsdagarna börjar avta. Då blir hon intressant för arbetsgivaren, det vill säga Finspångs kommun, igen.

- Jag har varit arbetslös och det är inte roligt. Jag har till och med fått tacka nej till jobb, eftersom man förlorar så mycket pengar på det om man inte får tillräckligt med jobb den veckan. Det känns ju jättekonstigt. Jag vill jobba och de vill att jag ska jobba, men jag förlorar på det.

Nu vet Anna-Lena att det förmodligen kommer en fast tjänst på ett annat ställe inom kort. Om än bara halvtid. Men ändå: det är en fast tjänst.

- Klart jag är intresserad, även om det bara är halvtid. Men jag vågar inte hoppas. Man vill inte bli besviken, säger Anna-Lena Wastesson.