Älskade, förbannade tonåring!
Det finns en bok med den titeln. Jag har inte läst den men jag har hört talas om den och fastnat vid den eftertänksamma titeln. Bara titeln gör att man stannar upp tänker till. Tänker till på hur man egentligen är som tonårsförälder.
Vi är nu inne på vår tredje tonåring, den här gången en tjej. Vi har redan klarat av två killar, men nu är vi mitt uppe i tonårstiden med vår dotter.
Jag kan säga att det går mycket bättre än vad jag trott. Jag själv var hemsk som tonåring, i alla fall vad jag kan komma ihåg.
Men hur är då jag som tonårsmorsa? Jag har inga problem att sätta gränser, jag är trygg med vad jag tror på och följer den linjen. Jag sätter gränser med kärlek i tanken.
Nu tycker nog inte min tonåring och de där två som redan har passerat tonåren, att mina regler och sätt att vara är det bästa.
Det tror jag aldrig att en tonåring tycker. Det hör liksom tonåren till.
Jag kan nog vara rätt jobbig tonårsmorsa och ibland kan jag komma på mig med att jag faktiskt inte pratar MED min dotter, jag pratar TILL henne.
Det är skillnad att prata med någon och att prata till någon.
Jag kan komma på mig med att det första jag säger till henne när jag kommer hem är en tillsägelse. Hur trevligt är det på en skala?
Det är väl inte lustigt om jag då får ett svar som kan skära sönder en citron. Det är då jag tänker till på den där boken. Jag har som sagt var inte läst den men jag vet lite vad den handlar om och det är inga sensationella nyheter, det är bara det att ibland behöver man få höra självklarheter. Man behöver få höra det där som man faktiskt redan vet, men som man omedvetet har stoppat undan.
En tonåring bestämmer sig inte plötsligt en vacker dag att, ?nej tänk om jag nu skulle ta och bli så där som en tonåring ska vara, uppkäftig och dryg?? En tonåring väljer inte att reagera mot omvärden som den gör, det är inte lätt att vara tonåring. Det som går in genom ena örat kan komma obearbetat ut genom det andra örat, men tonåringen har inte själv valt att inte bearbeta det som passerat mellan öronen. De bara är så, tonåringarna, de gör det inte för att vara elaka, de bara är så.
Det är inte bara som tonårsmorsa jag kan vara lite jobbig. Som fru kan jag vara riktigt kämpig.
Nu i påsk tillexempel, jag tränade hela påsken, jag var knappt hemma något. Därtill var höet till hästen slut. När jag väl var hemma så var jag ute med hunden eller styrde med ett kommande träningspass. Nu gäller detta i och för sig inte bara under påskhelgen. Jag har alltid mycket omkring mig och det är så jag är.
Min gubbe är den bästa som finns. Han tycker långt ifrån att alla mina idéer och påhitt är så bra. Men han finns där vid min sida i vått och torrt och det är en trygghet som betyder mycket för mig.
I sommar ska jag bli farmor. Undrar hur jag kommer att bli som farmor? Jag hoppas jag blir en sådan där farmor som jag vill vara. En helgalen farmor!
Jag är inte alltid så lätt att leva med, jag är en riktig tidsoptimist och tänker inte alltid när jag svarar ja eller hoppar på något nytt projekt.
Jag älskar er, Peter, Tobias, Fredrik och Rebecka!
