Jag har en förkärlek till bilar. Under de senast 20 åren har bilen haft en alldeles speciell betydelse för mig. Bilen har för mig varit en symbol för tröst, uppskattning och glädje. Många är de bilar som för mig har passerat i långa rader. Många är de människor som har försett mig med bilar i långa rader. De har skickat dem med post, de har kommit till mig med dem och de har på många olika sätt framfört dessa bilar.
Det de alla har haft gemensamt,är att de vill mig något alldeles extra. Det kan vara att trösta, visa uppskattning eller bara tala om att de tänker på mig. Bilar har kommit från människor som är mig nära och från människor som inte alls känner mig så väl, men de har hört om min förkärlek till denna lilla godsak.
Det började med att jag pratade väldigt mycket om dessa bilar när jag hade haft det tungt i träningen. De var som en sorts tröst. Min chef som jag hade då, skickade mig en gång ett stort kuvert till bredden fylld med påsar med alldeles härliga små, små bilar i.
En annan gång var vi i fjällen. Jag åkte ?tefat? i en slalombacke. Det ska man INTE göra. Jag for fram som ett flygande tefat nerför backen och i ett hopp landade jag så hårt att jag slog i svanskotan så den flyttade sig lite till sidan. Ont? Nästan som att föda barn, säger jag bara? Vad gjorde då de andra som bodde i samma stuga som jag? Jo, självklart köpte de en påse bilar till mig.
Ett par år senare när jag hade fött vår dotter, skulle hennes två storebröder komma till BB och hälsa på. Vad hade de då med sig till sin mamma? En påse bilar förstås. När jag hade min friskvårdsanläggning och ledde en så där 15 cirkusgympa-grupper i veckan och det var dags för avslutning. Vad var då det bästa barnen kunde ge till Cirkus-Anna? Det mesta jag fått under en dags avslutning är 18 påsar med bilar och det var bara en dag. Sen hade ju den veckan sex dagar till med avslutningar.
Antalet bilpåsar har med åren minskat men ibland så kommer de till mig och då är det numera från de som känt mig längst och bäst. En gåva behöver inte vara dyr, det är tanken bakom som räknas. Det är en gammal klyscha som jag tycker om och som jag anser borde användas oftare.
En av mina absolut bästa födelsedagspresenter jag fått, var när jag förra året i ett paket fick, två påsar med chokladdragerade bilar, en apelsin-mer och ett lypsyl. Den personen som gav mig det, känner mig väl och vet vad jag blir glad av. Man kanske inte är medveten om man har någon sådan här symbol som liksom kan symbolisera vem man är. Eller jag kanske inte kan säga att jag kan likställas med en liten rosa, vit eller grön bil, men den lilla bilen har i alla fall blivit en symbol som många förknippar med mig.
