900 Finspångsbarn lever i hem med alkoholproblem
Omkring 900 barn i Finspång lever i ett hem där någon vuxen har alkoholproblem. Det visar en grov beräkning som Junis utfört.
Junis varnar för ett stort mörkertal när det gäller barn som växer upp i hem där en vuxen har alkoholproblem. Foto: Jurek Holzer/SvD/Scanpix
Foto: JUREK HOLZER / SvD / SCANPIX
Socialtjänsten i Finspång har i dag kontakt med 20 till 25 barn som lever eller har levt med föräldrar med missbruk, vilket är den allvarligaste formen när det gäller sådana här problem. Enligt Carina finns det dock betydligt fler som är drabbade. - De flesta som missbrukar gör det i smyg, de man känner till är bara toppen av ett isberg.Hon poängterar också att alkoholkonsumtionen inte behöver vara så allvarlig som vid ett missbruk för att barnen ska fara illa av det. - Barnen kan lätt komma i andra hand även vid ett riskbruk och alkoholen i första hand. Förvärrar situationen
Socialtjänsten erbjuder stöd och hjälp både enskilt och i grupp via olika former av föräldrastödsutbildningar. Dessutom finns familjehemsplacering som ett alternativ, men där gäller det att vara ytterst uppmärksam menar Carina. - Ibland tycker jag att det känns som att socialtjänsten tycker att det räcker med att placera dessa barn i familjehem. Men det ger inte barnen någon chans att bearbeta sina känslor och det kan till och med vara så att det nästan förvärrar situationen eftersom barnen är ifrån sina föräldrar och då inte kan ha koll på läget därhemma som de ju är vana att ha. Barnen kanske undrar om det är deras fel att föräldrarna dricker för mycket, vilket kan leda till ångest och osäkerhet. Kan man i stället kombinera familjehemsplaceringen med en stödgrupp som verkligen hjälper till, ja då är det ju jättebra. Speciell stödgrupp
I Finspång finns gruppverksamheten "Solkatten" som vänder sig till barn och ungdomar som lever nära någon som har missbruk, psykisk ohälsa eller båda delar. Men att hitta dessa berörda barn kan ofta vara svårt och här finns att göra menar Carina. - Man måste mer aktivt vara ute och rekrytera barn. Man måste besöka skolor, prata med skolsköterskor och utbilda personal så att de kan lära sig att känna igen tecknen. Det är också viktigt att de vet om att det finns en speciell stödgrupp som de kan hänvisa till, så att de inte känner att de måste ta det här ansvaret själva. Det gäller att jobba på bred front, säger Carina Eriksson.