Nervöst blickar de på den i luften hängande ångbåten.
- Vad fin hon är nerifrån, vilka linjer va, utbrister Bosse, en av de åtta medlemmarna i Norrköpings Ångbåtsförening som slitit med att färdigställa henne.
För det är en hon naturligtvis. Maskinisten och föreningsordförande Per Engström, faller in i uppskattningen.
- Ja hon är fin, det är hon, konstaterar han och lyfter på kepsen för att torka bort svettpärlor i pannan.

<span class="mr">Inte första gången
</span>Tidigt i lördags morse började de förbereda för att lägga ångbåten i Motala Ström. Det är egentligen inte första gången. Förra året var hon också i vattnet, men det var bara för att prova så att det fungerade. Det är nu det är på riktigt.
- På lördag ska hon döpas och sedan är det tänkt att hon ska kunna gå på turer i Motala Ström, förklarar Per.

<span class="mr">Tusentals timmar
</span>Sammanlagt har de lagt ner tusentals timmar på att få henne klar.
- Det är ju vad man brukar säga, men i det här fallet är det sant. Men det har varit roliga timmar, säger Ragnar Gustafsson.
De är alla stolta som tuppar. Granskar beundrande hennes fina kurvor och hittar småsaker som i sista stund måste rättas till. Benny Davidsson kryper runt under skroven när hon ligger på flak.
- Det är alltid en massa som man hittar så här i sista stund, men det måste göras, förklarar han med penseln i högsta hugg.
De beklagar att det är ett mansdominerat intresse och efterlyser intresserade kvinnliga föreningsmedlemmar. Och man måste inte ha sjövana för att vara med. Den enda kvinnan i föreningen är än så länge ångbåten själv.
Och långsamt får hon sin vårskrud klar och lyfts ner i Motala Ström. Allt under spänd bevakning av föreningsmedlemmarna. Men allt går bra. Och vi lämnar dem där, med lyckligt leende blickar mot den lilla ångbåten där hon ligger och guppar.