Han har hjälpt till att skydda tumlarna i Östersjön genom Kolmårdens EU-finansierade projekt "Sambah". Med hundratals ljuddetektorer i Östersjön lyckades de räkna de skygga och svårobserverade tumlarna och hitta deras känsliga kalvningsområden.
Nu ska Mats Amundin, senior zoologisk rådgivare och mångårig forskningschef på Kolmården, med sin expertkunskap hjälpa till att rädda franciscanadelfinen, den mest hotade valen längs Sydamerikas kuster.
Varje år drunknar flera hundra franciscanadelfiner efter att ha fastnat i fiskenät.
– Det är ett jätteproblem. Det är en fråga om artens överlevnad skulle jag vilja påstå, säger Mats som bjudits in till området Baia Babitonga i Brasilien för att bistå i ett projekt som kanske kan bli delfinens räddning.
Förhoppningen är att avvärja hotet med hjälp av ljudskrämmor som fästs i fiskenäten och håller delfinerna borta från faran. En typ av ljudskrämma som Kolmården varit med och utvecklat.
Mats gjorde ett första besök i Brasilien redan för ett par år sedan, men det är först nu projektet verkligen tagit fart.
– Det är två viktiga framsteg. Dels så har de hittat financiering. Och så har de knutit en doktorand, Renan Lopes Paitach, till projektet och då innebär ju det att finns en ordentlig drivkraft.
I november var Mats åter på plats i Baia Babitonga och då testade de utrustningen.
De visade sig att ljudskrämman, eller pingern som det också kallas, som användes för tumlarna i Östersjön fungerade lika bra för franciscanadelfinen.
– Det var klockren effekt på den vilket är extremt lovande.
De kommande två åren ska nu ett projekt liknande det som gjordes i Östersjön göras i Baia Babitonga, med Mats som extern handledare. Går allt väl där är sedan förhoppningen att ljudskrämmor sedan ska appliceras på fiskenät längs andra delar av Sydamerikas kust. Men det är förstås ett jätteprojekt att ro allt det i land.
– Det är ett jättestort logistiskt problem det ska man ha klart för sig. Det är inte yrkesfiskare med stora båtar utan det är små öppna båtar så man måste snacka med väldigt mycket folk. Sedan måste det finnas en finansiering. Man kan inte förvänta sig att de här små fattiga fiskarna ska betala pinger själv utan det får man förse dem med. Man måste peppa dem till att sköta dem också byta batterier och så vidare, så det är ett ganska stort problem, men mina kollegor därnere som känner till det här mycket bättre än vad jag gör är hyfsat förtröstansfulla måste jag säga.