Häromdagen berättade Folkbladet om Fredrik Klintestam som den 1 december hamnade mitt i ett rånförsök när han hastade in på Pressbyrån strax innan hans tåg skulle gå. En rånare försökte tvinga till sig pengar av den kvinnliga kassörskan och påstod att han hade en pistol. Men Fredrik gjorde det som inte alla gör – han gick in i situationen; övermannade rånaren och avstyrde rånförsöket. Efter detta hann han också med sitt tåg efter att ha fått okej från polisen – senare hörde tjejen i kassan av sig till Fredrik som bjöds på godis och trisslotter.
Den här sortens ingripanden hör inte till vanligheterna och är heller inte något polisen räknar med.
– Civilkurage är jätteviktigt och som i ett sådant här fall är polisen förstås jättetacksamma över vad han gjorde, säger Åsa Willsund, presstalesperson på polisen region Öst
– Samtidigt dömer vi ju inte människor som väljer att backa i en sådan här situation där det finns ett hot om vapen, man måste själv göra en bedömning av situationen och ska ju inte försätta sig själv i fara.
Många länder i Europa har en så kallad civilkuragelag vilken innebär att man har en plikt att bistå den som befinner sig i fysisk fara eller som löper risk att få sin egendom skadad. Detta har också debatterats i Sverige: en offentlig utredning kom 2011 fram till att en sådan lag inte borde införas i Sverige. Bland annat angavs skälet att det inte är möjligt att utforma en lag där kraven är lika för alla – man kan till exempel inte begära att en fysiskt svag person ska kunna avstyra en misshandel.
Det finns andra sätt att stötta polisen än rent faktiska ingripanden när det sker brott – något som tyvärr inte alltid sker.
– Vi har ju också den andra sidan, när folk väljer att ringa in om till exempel en misshandel en halvtimma efter händelsen. Vi vill ju att man ringer direkt och gärna kan vara kvar på platsen och kanske iaktta från en gömd position vart förövarna tar vägen och vilka signalementen är, säger Åsa Willsund.
– Det är jätteviktigt för polisen med hjälp från allmänheten för vi har svårt att lösa uppgiften om vi inte får in signalement och andra upplysningar på brottsplatserna.
Däremot har det blivit vanligare med filmning med mobiler från allmänheten.
– Det finns tillfällen där det kan vara bra för till exempel signalement men många tänker inte på den personliga integriteten hos offer i en utsatt situation, säger Åsa Willsund som vill att man ska tänka efter innan man delar sådant material.