Och det gör hon. Nästan varje rättegångsdag.
Det går inte att låta bli att fundera på vad som rör sig i hennes huvud. Vad som rört sig inom henne under alla rättegångsdagar och vilka tankar hon tänkte den där dagen hennes son hämtades av polisen.
– Det var hans flickvän som ringde, min man svarade, allvarligt ansiktsuttryck och tonfall och allt jag tänkte var - lever han?
Det är den 21 juli 2018. Familjen är på beachhandbollsturnering när de får veta att han frihetsberövats, men inte varför.
– Jag trodde att det hade med hans deklaration av kryptovaluta att göra, att han trots allt missat något i, men varför tog polisen honom för det? Jag ringde men fick bara lämna ett meddelande till honom.
Efter helgen ringde hon igen och fick då veta att det handlade om fusk på högskoleprovet.
– Fusk? Han som var så smart har väl inte fuskat.
Hon hade ingen aning om vad som hänt några månader tidigare när polisen slog till mot en lägenhet i Norrköping och grep flera personer knutna till fuskligan. Och hon skulle aldrig ha kopplat ihop sin son med det.
Det skulle ta två veckor innan hon fick prata med honom. Och aldrig om något som rörde det han var misstänkt för. Men hennes budskap var klart.
– Säg som det är, du måste berätta. Du ska leva med samvetet resten av livet.
Drygt tre månader efter att de andra i HP-hjälpen häktats har polisen hittat honom. Då har han grävt ner en väska med en stor summa pengar i dåvarande svärföräldrarnas trädgård.
Att han valde att gräva ner dem har de pratat mycket om, hon vet att han var och tittade på ett kassaskåp men att det var för tungt att få med sig. Att gräva ner pengarna blev det säkraste alternativet.
– Det låter som något från Jönssonligan, men efter att jag hört honom berätta förstår jag hur han tänkte, men det är en handling som kan vara svår att förstå, något som många i min närhet har svårt med, vilket inte är så konstigt när man inte har hela biten.
– Varför valde han inte att berätta för oss under tiden? För att han visste att vi skulle tycka det var omoraliskt.
Han hålls häktad i fyra månader.
– Jag har skrivit 300 sidor, han 150 sidor brev tillvarandra under den tiden. Om allt utom det som gäller brottet han misstänktes för. Jag frågar, men han får inte svara.
Det som hänt var en omöjlighet. Ändå hade det hänt.
– Jag har alltid kunnat rätta till saker, nu var jag helt maktlös.
Från familjens hem tar det tre timmar med tåg till Norrköping. Den resan gjorde hon varje vecka. Hon fick träffa sin son i 30 minuter per gång.
Sent på hösten 2018 inleddes huvudförhandlingen i tingsrätten. Han döms till fängelse i tre år och sex månader för flera fall av medhjälp till osann försäkran, grovt brott, samt penningtvättsbrott, grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott.
Domen överklagas, men när domaren vid tingsrätten anses jävig kommer beslut om att hela tingsrättsförhandlingen måste tas om. Det var för ett år sedan. Under tiden har familjen levt ett så vanligt liv som möjligt.
Och sonen har flyttat hem igen.
– Jag ser det som en gåva, i hela den här tråkiga historia, vi har fått tid tillsammans som vi aldrig skulle fått annars.
Varför sonen, som oftast inte tagit beslut om han varit osäker, tar ett ödesdigert beslut 2016 har hon inget svar på.
– Spänning och drivkraften i att vara utvald och behövd.
Att pengar i sig inte är drivkraften är hon rätt säker på, snarare handlar det om att klura ut olika projekt.
Hon har aldrig känt någon skam över vad som hänt. I början frågade hon sig dock om hon kunnat gjort annorlunda, men kommit fram till att hon inte har det. Sonen har haft en trygg uppväxt. Att vara utan skuld och skam har förenklat och avlastat henne. Hon har varit öppen med de närmaste om vad hennes son misstänks för, dels av praktiska skäl på jobbet, men också med vännerna för att kunna dela dagar av sorg och vanmakt.
Nu är den nya tingsrättsförhandlingen avslutad. De går mot hotellet för en sista natt i Norrköping, staden hon lärt sig älska trots omständigheterna. De har sin tro, den hjälper dem att ta sig, inte förbi men igenom och vidare. De känner sig burna.
– Jag förstår inte hur människor tar sig igenom saker utan att kunna lägga dem utanför sig själva. Nu ligger det i Guds omsorgsfulla hand. Han har kontroll.
Nu väntar de på dom och hoppas på en tingsrätt som ser skillnad på juridik och moral.