– Jag har tidigare jobbat i kommunen, det kommer jag att ha nytta av. Samtidigt tar jag med mig ny input utifrån. Det ska bli spännande att sätta sig in i både de kommunövergripande frågorna och sektorns, säger 52-åriga Åsa Karlsson.

Och Finspång som ort ligger henne också varmt om hjärtat. Här är hon född och uppvuxen.

– Det är en lagom stor kommun, konstaterar hon.

Närmast kommer Åsa Karlsson från en tjänst som verksamhetschef på Socialkontoret i Norrköping. Men det började med en undersköterskeutbildning på Tapperska. Därefter fick hon jobb inom Norrköpings kommun, bland annat på Sandbyhov, och det som tidigare var landstinget, numera Regionen.

– Så blev det en omorganisation i kommunen och avdelningar lades ned. Då bestämde jag mig för att börja plugga igen. Jag studerade sociala omsorgsprogrammet på Campus Norrköping och läste även socialjuridik. Jag ville rikta in mig på ledarskap inom någon form av omsorgsyrke, säger hon.

Efter tre och ett halvt års studier hade Åsa sin examen och anställdes som samordnare på Socialkontoret i Norrköping. Hon hann även jobba som bistånds- och LSS-handläggare innan hon lockades tillbaka till Finspång. 2008 tillträdde hon som enhetschef och därefter som utvecklingsstrateg.

Efter sju år styrde hon återigen kosan tillbaka till Norrköping, till sin nuvarande tjänst på Socialkontoret.

– Jag ville prova en annan befattning, säger hon.

Och Åsa ångrar sig inte. Det är med en viss sorg i hjärtat som hon lämnar tjänsten. Hon har stortrivts både med arbetsgivare och arbetskamrater, säger hon.

– Men det är klart, det var nu den här tjänsten i Finspång dök upp, när Kerstin Sjöberg Axelsson går i pension, och inte sen, säger hon.

Den 5 augusti gör hon sin första arbetsdag på nya jobbet. Hon har hunnit fundera en del på vad hon tror väntar henne:

– Jag vet att kompetensförsörjningen är en stor utmaning. Det gäller att skapa trivsamma arbetsplatser och ta vara på olika kompetenser. De som saknar exakt "rätt" kompetens får vi hjälpa att nå dit och vi behöver bli bättre på att ta vara på resurser i civilsamhället.

Åsa tror att hon kan ha viss nytta av den erfarenhet hon har som undersköterska.

– Jag har en förståelse för det avancerade jobb de utför. Jag har gjort den resan, säger hon.

Självklart är det inte bara jobb som upptar Åsas kalender. Att umgås med familj och vänner betyder väldigt mycket för henne.

– Och så har jag en målsättning att bli bättre på tennis. Just nu spelar jag hellre än bra, säger hon med ett skratt.