De styr regionen
Det vackra vädret inbjuder till utomhusfika så Alexander Höglund och jag träffas på Färgaregården vid Motala ström. Det finns en orsak till det. Han har nämligen en passion i livet: att löpträna och ofta runt strömmen vid Åbackarna.
Trots att han bara är 35 år har han de senaste fyra åren varit den högsta politiskt ansvarige för de 14 000 anställda inom regionen. Detta som ordförande för personal- och kompetensförsörjningsberedningen. Ett ansvarsfullt uppdrag som han tar på största allvar:
– Det är länets invånare som ger oss pengar från sina inkomster. Då har vi skyldighet att se till att pengarna används resurseffektivt. Välfärdens kärna ska vara robust och stark. Dit ska pengarna gå. Inte till annat som marknadsföring, kommersiella filmer och annat. Vi måste uppbåda det mod som krävs för att våga göra prioriteringar. Värdesätta liv och minskat lidande. Det visar sig att vi ibland är fel ute för att vi inte lyfter blicken utan löser varje sak för sig. Den medicinska utvecklingen går framåt, människor blir allt äldre och drabbas av fler sjukdomar. Vi kommer inte ha råd med allt och då är det viktigt att invånarnas skattepengar används rätt, säger han.
Ett sätt att använda pengarna rätt är att se till att behålla personalen, vilket är ett stort problem idag. Då förbättras kontinuiteten för patienterna. Då måste också personalens behov individanpassas bättre. Han menar att många försvinner till de privata vårdgivarna där de själva kan bestämma arbetsvillkoren.
– Det är inte så att de inte vill jobba kvar i den offentliga vården men organisationen är hårt mallad och individuella hänsyn är svåra att ta. De kommer tillbaka som hyrpersonal istället och kostar då vården mycket mer än om de fått bättre gehör för sina villkor.
Alexander Höglund har jobbat heltid inom politiken sedan januari 2014. Då blev han politisk sekreterare för liberalerna. I valet samma år fick han en plats i regionfullmäktige. Vid senaste valet blev han så partiets gruppledare och tog plats som förste vice ordförande i regionstyrelsen. En karriär som gått rätt uppåt alltså.
Det innebär också att ett stort ansvar vilar på hans axlar. Men han tycker att han hittat det perfekta sättet att koppla bort det som kan bekymra och stressa. Han springer! Och han gör det inte lätt för sig.
– Just nu ägnar jag mig åt något som kallas Runstreak. Jag måste ta löpsteg varje dag på minst 20 minuter. Det har jag hållit på med i 220 dagar i sträck nu.
– När jag verkligen behöver varva ner ägnar jag mig också åt trailerlöpning; det vill säga att jag springer fort i oländig terräng. Det är min bästa avkoppling. Då kan jag inte tänka på något annat än var jag ska sätta ner foten nästa gång. Gör jag inte det faller jag, säger han.
Men tillbaka till politiken. Alexander listar två andra angelägna områden utöver hur skattepengarna används: En värdig vård för de äldre. Här är äldremottagningarna på vårdcentralerna den absolut viktigaste ingrediensen vilket nu håller på att genomföras. Det andra är psykiatrin och främst de ungas välmående.
– Livet paralyseras av den psykisk ohälsa som är vanligt bland unga idag. Vi måste ge dem de verktyg och förmågor som gör att de kan hantera livets upp- och nedgångar. Allt kan och ska heller inte medicineras bort, menar Alexander.
Alexander har funnit att politiken är en del av meningen med livet och att göra en insats:
– Mitt politiska intresse är inte något jag har med mig hemifrån. Vi diskuterade väldigt sällan politik på det sättet och jag blev nog inte intresserad själv förrän i 20-årsåldern. Jag har haft en god uppväxt i ett välutvecklat samhälle som tidigare generationer byggt upp. Då växte en övertygelse i mig att jag vill ge tillbaka lite av det som jag fått ta del av. Det kan låta klyschigt men gav mig en kick att engagera mig. Frågan var vilket parti jag skulle välja. Jag vill uttrycka det så här: Alla människor ska få chansen att nå sina drömmar. Samhället behövs som en stöttande hand när man faller, men när man sedan fått hjälp ska inte handen vara styrande. Då är det viktigt att vi får sköta oss själva. Faller vi igen så ska samhället finnas där. Då tycker jag att den liberala idén passar mig bäst, förklarar Alexander Höglund.